En höstdag 1969 kom den unge sångaren och låtskrivaren Bill Fay till en inspelningsstudio i London. Han trodde att han skulle spela in några av sina låtar med gitarr och piano.

Men i studion möttes han av en orkester på trettio personer - och en rödögd producent, som hoppade upp och ner och halvt hysteriskt berättade "Jag har varit uppe hela natten och skrivit arrangemang! Jag har aldrig arrat för stor orkester förut!"

Resultatet blev en av det sena sextiotalets eller tidiga sjuttiotalets (hur man nu vill) märkligaste plattor - det självbetitlade Bill Fay.

Bill Fays låtar är korta, oftast under tre minuter. Texterna är präglade av ironi eller svart humor - ibland nästan en sorts tonsatta vitsar. Kontrasten mellan det lilla formatet och de överväldigande, nästan svulstiga orkesterarrangemangen är ... inte som något annat man hört. Som att se en fullriggare sätta segel - i en damm i en park.

Ibland blir det bara konstigt; men stundtals fullkomligt magiskt. Som i The Room, eller i Goodnight Stan.

På omslaget till skivan är Fay förresten också fotograferad vid en damm i Hyde Park. Det ser ut som han går på vattnet, som en annan hippie-Jesus.

Skiva nummer två, Time of the last persecution, kom ut inom ett år, i början av 1971. Man kan inte låta bli att tänka "Vad har hänt med den här killen"? Ingen symfoniorkester; bara en skramlig elgitar, bas, trummor och piano. Texterna, brottstycken från ädre religiösa skrifter, vittnar om en religiös kris. På omslaget syns Fay, skäggig, galet stirrande i fjärran.

Och sen försvann han.

Alla utgick nog från att han var död, att han tagit livet av sig.

Fast efter så där tjugo år visade det sig att han faktiskt bara lagt av artisteriet och skaffat sig ett jobb.

Några beundrare som Jim O'Rourke och Glenn Kotche från Sonic Youth (bland andra) lyckades leta upp honom. 2003 spelade de in hans märkliga och profetiska Pictures of Adolf (kan laddas ner) som en protest mot Irakkriget. De fick också med Fay på scenen på ett par spelningar.

2004 och 2005 kom ett par album med tidiga demos, klipp och några låtar som Fay spelat in med senare under 70-talet. Trots att det bara är fragment visar de vilken skicklig melodisnickrare Fay är.

Och, märkligheters märklighet, nu kommer Bill Fay med ett nytt album, efter 40 år: Still some light släpps 19 januari.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)