Peter Englund gillar sin GPS: som all framgångsrik vardagsteknologi sparar den tid och gör ens liv enklare. Men, konstaterar han, samtidigt har den ett pris:

"Medan resan blir långt enklare, blir den också tommare, rent kunskapsmässigt. För man behöver inte längre hänga med på någon tummad bilatlas, vilket gör att landskapet blir mer anonymt och framför allt sammanhangslöst [min fetstil, JS] . De utflykter på infall som kartan kunde locka en till faller också lätt bort. (Särskilt som man gärna blir fixerad vid navigatorns sifferexcercis, där var avvikelse från körschemat omedelbart bestraffas med röda minussiffror i displayen med önskad ankomsttid.) Man rutschar liksom fram genom en oändlig tub, formad av navigatorns gröna pilar och tryggt mässande röst.

(...) Den lämnar mig också en aning mer rådvill och hjälplös än jag var förut: ännu en förmåga jag tidigare hade - i det här fallet det aktiva och ofta komplicerade orienteradet med papperskarta - kommer inte längre att efterfrågas." Den vita häxan i min bil (3 aug 2007)

Jag har skrivit ett antal gånger just om hur kontext och sammanhang blir lidande i tekniska system - bland annat i Lättare att läsa - svårare att förstå och Informationssamhället, del x (med länkar till en flera relaterade poster).


Permalänk | Andra som länkat hit (0)