Mitt i sommaren går jag kring bland de gamla gravstenarna på kyrkogården i Förslöv. Här talar de flesta stenar om vem man var i livet. "Slaktaren", "sömmerskan", "bokbindaren", "landtbrukaren" eller till och med "f.d. lantbrukaren" eller "enkan".

En gång i tiden var det viktigt att även i döden vara något, inte bara någon. Så är det inte längre. Den siste jag kan hitta, som fått sitt yrke för evigt hugget i sten, är "folkskolläraren", död 1966.

Kanske var han en av de sista som också hade haft samma yrke hela livet? Folkskoläraren som alla kände, som fostrat otaliga generationer av bygdens barn, älskad (eller kanske avskydd?).

Någon gång började det i alla fall sluta vara viktigt att på gravstenen berätta vilket yrke den döde haft. Undrar när? Undrar varför? Jag är säker på att någon skrivit en avhandling i etnologi om saken. Den som vet får gärna tipsa.

Kanske relaterat: andra saker som försvunnit.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)