Jag känner alltför väl igen detta mönster och jag har en teori. Inte för att spä på manligt/kvinnligt diskussionen, men som tjej och programmerare har jag märkt att manliga kollegor lyssnar mer på vad beställaren säger, vilket i ett väldefinierat projekt man också ska göra, medans jag alltid utgått ifrån användaren. (Vi vet alla hur pass väldefinierade "väldefinierade" projekt är i verkligheten.)

Jag ber dem alltid om de mest krångliga fallen, den mest nerklottrade beställningsordern och jag spenderar mycket tid med beställaren och förklarar att i ett datasystem går det inte att utgå från den gamla vanliga 80-20 regeln. Det är det sista 20% som användaren spenderar 80% av sin tid och de fallen måste man också ta hand om.

Mina system är absolut inte de snyggaste tekniskt, har inte automatiskt en aktie-ticker och flashiga menyer, men de som använder det mest kan göra det. Och systemen brukar ha en längre livslängd än jag tänkt mig (ett 'ful-hack' i Access som jag gjorde 1997 står sig fortfarande som inköpssystem i ett stort företag).

Jag försöker också alltid ha en ödmjuk inställning och säga till mina användare att om det inte fungerar är det mitt fel att jag inte kunde läsa deras tankar, eller gjort systemet tillräckligt flexiblet. Det är kanske inte alltid sant, men ibland hinner man plocka upp några saker som förenklar eller underlättar. För handen på hjärtat, vem vill bygga ett dåligt system som ingen använder?