En hårdvinklad rubrik - men:

"Publicering av information på Internet, bredband och tredje generationens mobiltelefoni är inslag i bilden som helt förändrar förutsättningarna för både spridning av information och kommunikation mellan enskilda och myndigheter. (...)

Den nya situationen kräver en omorientering av myndigheternas policy för information och kommunikation. (...) Den nya mediesituationen innebär förändrade förutsättningar också för myndigheternas val av informationsstrategi. Det kan bli nödvändigt att följa en öppnare informationsstrategi än vad man traditionellt har gjort."

Citatet ovan är från Katastrofkommissionens rapport (se Blind Höna: Katastrofkommissionen om bloggar, 4 feb 2006).

Det mest bisarra med Danielsson-affären är att om regeringen verkligen hade tagit kommissionens slutsatser på allvar, hade man förhoppningsvis förstått att en annan strategi hade varit klokare, mycket tidigare.

LouiseP uttrycker det ganska bra i en kommentar på en av de utpekade folkpartibloggarna:

"Problemet med hela historien synes mig dock vara en fråga om transparens. Hade hela affären med Danielsson klargjorts från början, finns det inte läge för spekulationer. Den grundläggande kritiken finns på den nivån. Och eventuellt har Eduards fått betala ett högt pris för sin chefs ovilja att lägga korten på bordet. Hemlighetsmakeri har en tendens att spinna iväg."

Ryktet startade ju inte heller med bloggar.

Det var Aftonbladet som både tog fram och publicerade detaljer om Lars Danielssons krognotor, namngav Helen Eduards och publicerade en bild på dem tillsammans (synbarligen vid en presskonferens) den 17 februari. I samma ögonblick startade pratet runt fikaborden runt om i Sverige.

Det har ända sedan dess levt överallt där människor träffas. På arbetsplatser, släktmiddagar, på kaféer, på bussen på väg till jobbet. Skillnaden är att bloggar gjort ryktet läsbart, sökbart, spårbart, i efterhand.


Permalänk | Andra som länkat hit (0)