Långfredag. Så brajt jag är, så gör jag vad jag brukar göra varje långfredag: drar fram den gamla originalvinylen och spelar Andrew Lloyd-Webbers och Tim Rices Jesus Christ Superstar. Det enda av Webber som är värt att höra i sin helhet. (Som Elvis Costello låter Gud säga i "God's comic": "Listening to Andrew Lloyd-Webbers 'Requiem', he said, before it had really begun, 'I prefer the one about my son'.")

Det är ett helgjutet verk. Det är lätt att bara lyssna på slagdängorna och missa några av de verkliga pärlorna: Pilatus dröm eller "Gånge denna kalk ifrån mig"-episoden, som kanske är den allra vackraste.

Lite senare på långfredagen brukar det vara dags att spela Bachs h-mollmässa.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)