Riktigt roligt att se Carnegie Art Award-utställningen på Konstakademin i Stockholm. Gå dit! Med verk av över 20 konstnärer blir spännvidden stor och mångfaldig.

Störst intryck på mig gjorde nog Marjatta Tapiolas suggestiva röda mansporträtt, en sorts telefonklotter-rendering i jätteformat av anatomiplansch över blodbanor och nerver i ansiktet.

Dessutom Josefin Lyches fantastiska vägg av slipat färgat spackel: något man tycker att man känner igen fast man vet att man aldrig sett det förr. Färger som oljehinnan i en vattenpöl, mönster som på nära håll påminner om värmekamerabilder, men på långt håll ser ut som reflektioner i krusat vatten...

Och så Magnus Wallins suggestiva dataanimerade outtröttliga löpare, som aldrig når målet i tid, ständigt tillbakakastade till utgångspunkten av ... nej, det får ni se själva. Dataspel som konst. (Men är det bättre eller sämre än det man kan se i World of Warcraft?)

Rafael Wardis läckra pasteller var också sevärda, liksom Kira Wagers graffitti-dekonstruktioner.

Håller på till 29 januari.

(Foto: Johann Bergenholtz)

Permalänk | Andra som länkat hit (0)