Amazon.com har en utomordentligt bra fungerande sökfunktion. De har flera olika navigeringssystem där böcker kan hittas i flera olika parallella genrer. (Jag skrev om det i artikeln Bra informationsarkitektur väcker upptäckarlusten" härom året.)

Men sedan en knapp månad experimenterar amazon dessutom med att låta besökarna själva märka böckerna med taggar, eller märkord som är den svenska motsvarigheten.

Taggar - det var vad vi pratade om på ett av våra frukostseminarier under hösten.

Om du inte riktigt förstått vad det är för vits med det hela, kan man väl kort säga att det vänder upp och ned på en hel del tänkande om makten över informationen, och hur den ska klassificeras. Hittills har man förutsatt att det blir bäst om några få personer centralt bestämmer hur saker ska sorteras; och att alla inordnar sig i detta system.

Så fungerar de flesta stora dokumenthanteringssystem, t ex: du måste klassificera ditt dokument med bestämda kategorier.

Nu prövar man att ställa den tanken på huvudet (och det är häftigt!): vad blir resultatet om alla fritt får sätta sina egna nyckelord? Kaos? Anarki? Märkligt nog så blir det i praktiken lika bra eller till och med bättre - i den meningen att det blir lättare att hitta informationen.

När märkorden (taggarna) görs publika blir det dels intressant att se hur och vad andra har märkt med sina märkord.

Dessutom uppstår en sorts "marknadstryck": det är förnuftigt för mig att åtminstone till en del anpassa mina märkord till vad andra valt, för det ökar mina chanser att hitta annat som jag är intresserad av. I bästa fall sker alltså en sorts anpassning till en gemensam mängd delade märkord. Men inte genom diktat uppifrån, utan som en dynamisk, anpassningsbar process. Det tycker jag är intressant.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)