Löpsedlarna utanför Åsbo Tips i Borås försöker på alla sätt göra oss skräckslagna. En död varje dag! Chock! Larm!

Men snett över Åsbogatan, i busskuren utanför Bäckängsgymnasiet, finns en ledstång, en sådan som normalt sitter inuti bussen. Stången bär tre gulröda STOP-knappar och tre signalskyltar; sådana som brukar lysa STANNAR när man trycker på knappen. Men de här skyltarna visar orden
Det känns som en bra motvikt mot löpsedlarna på andra sidan gatan.
Låt dem inte skrämma dig i onödan.
Varken svampen, solen eller skatten kommer att döda dig.

På busskurens glasvägg finns en annan tolkning av budskapet. Där kan man läsa en strof ur Karin Boyes "Idyll":

"Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två,
lik en len lätt dimma.
Är du rädd att bli fånge,
är du rädd att drunkna i det gråa?
Var inte rädd: i vardagens innersta,
i allt livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg."

Det känns ju som ett ganska höstligt budskap. En sådan vårdag som den här, med träden ovanför kuren just i lövsprickning, tänker jag snarare på strofen innan:

"Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor."

Permalänk | Andra som länkat hit (0)