Sven Lindqvists "Terra Nullius""Den natten drömmer jag om Stockholms höjder som plötsligt förenas genom ett system av lätta, smäckra gångbroar.De överraskande sammankopplingarna, de fågelsnabba förbindelserna – just det som är karaktäristiskt för Sven Lindqvists författarskap. Jag minns hur han i "Jordens gryning" från 1973 ser ut över den bolivianska högslätten: "Utsikten är fantastisk. Man tycker sig se ett gott stycke av Europas historia, när man står häruppe.Där visar han hur silvret från Sydamerika förändrade Europas ekonomi och historia i grunden. I "Terra Nullius" visar han hur det går en direkt bro från arrerntefolket, en aboriginstam i västra Australien, rakt in i hjärtat – eller hjärnan - av Europas idéhistoria, till Durkheim, Freud och Levi-Strauss.
* * *
(Ett system av vindlande luftiga gångbanor, som förenar till synes vitt skilda tankar, som en hjärna - det är ju en blogg han beskriver! Broar – länkar - som ger nya utsikter för "förnuftets fantasi" (vilket underbart uttryck!) - just så ville jag att min blogg skulle vara. Ett nätverk av tankar, utsikter och insikter. Jag vet ingen författare jag hellre skulle vilja läsa en blogg av än Sven Lindqvist. Han har en webbplats (www.svenlindqvist.net); faktum är att den har en sorts proto-blogg. Nästan varje dag publiceras en ny daganteckning om vad som hänt just denna dag i historien. De flesta (alla?) är hämtade från kalenderboken "En underjordisk stjärnhimmel", som kom 1984. Vad som saknas i denna dagsblogg är just möjligheterna att slå broar – från en dags anteckning till en annan, till andra källor, från oss andra genom kommentarer eller länkar.)
* * *
Varför flikar Sven Lindqvist in anteckningarna om vad han drömmer på hotellet i Alice Springs i sin berättelse om 12 000 kilometers resa runt västra Australien? Den som vill veta får läsa de tidigare böckerna "Bänkpress" (1988) och "Ökendykarna" (1990). I "Terra Nullius" spänner Lindqvist många sådana broar till andra höjder i sitt författarskap: som till "Myten om Wu-Tao Tzu"(1967) - om konsten som befriande kraft. Till böckerna om industrihistoria och arbetsmiljö från sjuttiotalet. Han gör det med den språkliga klarhet och avskalade kraft som är hans kännetecken. Jag vet ingen som skriver bättre svensk sakprosa, som ändå förenar både förnuft och fantasi – som om utsikten över Victoriaöknen från ett flygplan: "Marken är randig och fingrig av flodbäddar utan floder, vattendrag utan vatten. Genomkorsad av otaliga rännilar som varken ränner eller ilar, spår av vattenhändelser som en gång hänt men inte längre händer. En historia helt och hållet präglad av sitt landskap. Ett landskap helt och hållet präglat av sin historia, närmare bestämt sin vattenhistoria. Man tycker sig kunna läsa marken, som Sherlock Holmes läser en brottsplats."Vad är det för brott han studerar? Kolonialismens folkmordspolitik mot urinnevånarna, den systematiska diskrimineringen av aboriginerna. Den starkaste bron går från Terra Nullius till "Utrota varenda jävel" från 1992. Fast den här gången grubblar han över frågorna om skuld och ersättning. Finns det en kollektiv skuld? Kan skuld ärvas? Vilket ansvar har vi idag för oförrätter begångna för hundra år sedan? 1951 beslutade Västtyskland att ta på sig en historisk skuld för nazisternas förbrytelser, och utbetala skadestånd till nazisternas offer. Det har hittills kostat tyskarna 80 miljarder D-mark. Och det utlöste en lavin av skadeståndsanspråk från hela världen. Historiens brottsoffer fick ett precedensfall för att ställa krav. Kan ekonomisk gottgörelse erbjuda befrielse från skulden för historiska brott? Om betalningen till offren svider kanske det till och med kan förhindra framtida offer? En fördel med den metoden, skriver Lindqvist, "är att den inte söker nå en enda slutgiltig lösning på alla problem utan är ett sätt att förhandla om det ena problemet efter det andra. (…) Hittills har det åtminstone visat sig möjligt att hitta enstaka, temporära lösningar på frågor om skuld och ersättning i en djupt orättfärdig värld." (Resonemanget publicerades första gången i artikeln Lidandet mätt i pengar i DN 4 maj 2002.) Det där är ett steg på en bro som börjar på det yttersta näs, där Sven Lindqvist stod i slutet av boken om Wu Tao-Tzu, för nästan 40 år sedan. I slutet av boken har han spårat en anteckning om tyskarnas utrotning av hererofolket i Namibia i början av 1900-talet. Han frågar: "Är social och ekonomisk frigörelse möjlig utan våld?Med den nya boken spänner han en bro framåt. Vart den leder vet ingen. Men det är ändå hoppfullt att kliva ut på den. Länkar: Carl Johan Gardell: Brottsutredning pågår (SvD, 6 april 2005) David Karlsson: Är du skyldig? (DN, 5 april 2005) Hanna Hallgren: Vit man i svart historia (AB, 19 april 2005) Magnus Östnäs: En resa till den historiska skulden (Norrtelje tidning, 12 april 2005) Lars Linder: På jakt efter den dolda historien (DN 27 mars 2005) Utdrag ur Terra Nullius: Ett blodbad i paradiset (DN 27 mars 2005) Terra Nullius hos Albert Bonniers förlag Wikipedia: Terra nullius Michael Connor: Error nullius "The concept of terra nullius was unknown to Australian colonists and was never used by the British to justify the settlement of New Holland. Rather, the term has more contemporary origins." Permalänk | Andra som länkat hit (0) |
19 apr 2005
|
På kornet | Korn av sanning | Guldkorn | Blind höna | Skrot och korn | Väderkorn |
Fantastisk recension. Tack!
Från: Pierre Andersson | Skickat vid: 8:16, 19 april 2005