Idag besöker jag en stor svensk företagskoncern för att prata om hur webbloggar (eller arbetsloggar, som jag kallar det i det här sammanhanget) skulle kunna fungera som ett bättre, upp-och-nervänt intranät:
- personligt drivet,
- med kunskap som är socialt knuten till personer
- med värderingar och mjuka värden,
- som stödjer nätverk genom trackbacks och pingar,
- som automatiskt samlar information av olika slag till aggregerade sidor...
- som gör människors goda insatser synliga i organisationen...
... allt till en kostnad som är en bråkdel av vad ett normalt intranät skulle kosta.

Men det mest intressanta är just den mänskliga aspekten: att det här är ett verktyg som stödjer ett mer naturligt sätt för människor att kommunicera. Och att det är en filosofiskt intressant modell: framgång genom oegennyttigt delande - som ändå ger den som är duktig fördelar och uppskattning!