Japanska varuhus använder musik som kodade meddelanden till personalen:

"When a daily sales target is reached at Shimonoseki Daimaru, the theme from 'Rocky' reverberates. And a muzak version of 'I Was Born to Love You,' by Queen, familiar as the theme of the popular TV drama series 'Pride,' is heard when monthly targets are met.

Yamakataya department store in Kagoshima Prefecture also plays uplifting music when its daily sales target is reached.

'Since we started to play the signal song, staff members have become more interested in the entire store's business,' says Shimonoseki Daimaru's Yamaguchi.

Iwataya department store in Tenjin, a shopping district in Fukuoka, plays 10 signal tunes to communicate with staff. (...)

A 34-year-old women's goods clerk says: 'At first I used to forget what some of the tunes meant, but now I know exactly what the signals are.' "
asahi.com: Hidden messages: Store muzak not just designed to lull shoppers, it's also a signal (1 sep 2004)

Värt att notera:

Det är alltså lättare att begripa meningen hos en mer komplex kod - ett musikstycke - än hos en skenbart "enkel" signalkod. Kommunikationen bygger på kunskap som medarbetarna redan har (Rocky=framgång).

Dessutom är alldeles säkert den emotionella aspekten viktig i sammanhanget. Musik är laddad med känslor - inte bara med data.

Feedback på den egna prestationen ökar alltså engagemanget hos personalen för företaget som helhet. Det är välbekant. Men är det något speciellt med det här systemet - och varför skickar man inte bara ett mejl till varje kassaterminal?

Jag är ganska säker på att det finns en poäng i att göra detta till en delad upplevelse. Alla hör musiken samtidigt, och alla vet att alla andra också hör musiken just då. Man kan vända sig till sin kollega och le direkt, göra hi-five... När meddelandet om framgången delas lika av alla, känns också prestationen som en gemensam seger.

Richard Saul Wurman, veterligen den förste att kalla sig informationsarkitekt, berättar i boken Information Anxiety om ett sjukhus som spelade Brahms vaggvisa över det interna högtalarsystemet varje gång ett nytt barn föddes på BB-avdelningen. Det fick alla att stanna upp och le, skriver han. I en miljö präglad av lidande och död var kanske det en viktig påminnelse om ett konkret glädjeämne.

Associerat:

• Mer om icke-verbala gränssnitt på Blind Höna: Datorn som kan säga nej utan att prata
• Något om Wurman i På Kornet-artikeln "Vad är informationsarkitektur?"
• Bebisar som underlättare av kommunikation: Blind Höna-notisen Vikten av till synes triviala saker

Permalänk | Andra som länkat hit (0)