I fjol våras gick en liten serie om girighet här på Blind Höna.

Nu under juli i år kom en intressant kommentar från Pehr till en av förra vårens notiser. Den försvann onödigt snabbt ner under kommentarshorisonten, och eftersom inte ursprungsnotisen heller syns så jag har lyft upp kommentaren till en notis:

"Jag har tittat en hel del på Tour de France på TV - Lance Armstrong är från min hemstad, Austin, Texas. Det fick mig att tänka på din artikel om girighet och framför allt experimentet du skrev om (Är girighet smart?, 18 maj 2003).

Cykeltävlingar torde vara bland det tråkigaste som finns att titta på men har vissa intressanta fenomen. Ett är att det inte torde finnas någon sport där laget är så viktigt för individen som ska vinna. I många lagsporter måste visserligen hela laget samarbeta, t.ex. fotboll eller ishockey - men hela laget vinner. I cykel samarbetar ett helt lag för att en cyklist ska vinna.

Ännu intressantare - apropos girighet - är att man ofta måste hjälpa sin motståndare för att ha någon som helst chans att vinna själv. Iförrgår bröt sig två cyklister loss från klungan och höll på att vinna genom att samarbeta. Men de sista hundra meterna började dom med lite positionsspel för att ligga bäst till för slutspurten. Resultatet var att klungan hann ikapp, och dom två som brutit sig loss kom inte bättre än på tionde plats. Hade de inte brytt sig om vem som skulle vinna, kunde de (kanske) tagit första och andra plats. Girighet?"
Pehr Jansson, 15 juli 2004

Närmast föregående notis om girighet: Girigheten 6 + uppdatering i dec 2003.

Girighet från början: Är girighet smart?

Permalänk | Andra som länkat hit (0)