New World Symphony, en orkester i Miami, håller repetioner och seminarier med framstående musiker i realtidsvideo över nätet. Inte det vanliga Internet, dock, utan ...

"... Internet2, the next generation, with enough broadband capacity to transmit huge quantities of data, including CD-quality sound and DVD-quality images, at as much as 250 megabytes per second (more than 4,000 times the rate of a standard dial-up modem; more than 800 times that of a cable modem). Like the Internet at its inception, it is the province of universities and technology centers. All you need to join the system is academic accreditation and nearly $12,000 a year to pay for an affilate membership.

The New World Symphony is using it a lot, setting up coaching sessions, lessons and other interactions with top-flight professionals around the country. "
New York Times: Classical Finally Cracks the Internet, 23 maj 2004

Inte för alla ännu, alltså.

Själva tekniken kommer vi säkerligen så småningom få tillgång till - på något sätt. Möjligheterna är stora. Men det kommer nog inte ens i framtiden att bli lika fri och gratis att utnyttja som dagens internet. Och tack och lov för det! Kan du föreställa dig hur snabbt din Internet2-inbox skulle fyllas med gigabyte-stora reklamfilmer för Viagra i DVD-kvalite?

Inte heller Internet2 är dock hur snabbt som helst:

"Even Internet2, with its improved sound and picture, is subject to familiar Web glitches: a picture may freeze; the sound may cut in and out. Lag is inevitable.

Michael Tilson Thomas, who founded and conducts the New World Symphony, says that 'it's no worse than talking on a cellphone.' But you probably wouldn't want to give a music lesson over a cellphone. The orchestra has been forced to recognize the limits of the developing medium. After conducting auditions from the University of Arizona in February, it conceded that even the wonders of Internet2 couldn't adequately convey all the nuances of performance that had to be taken into account in such an evaluation."

Hur är det då att undervisa online, jämfört med "på riktigt"? En fördel som stjärnviolinisten Pinchas Zukerman nämner:

"... there are incidental benefits to teaching online. In individual lessons, participants see a small image of themselves as well as their instructors on the monitor, and simply watching yourself play, Mr. Zukerman said, introduces a level of objectivity."

Man bör då i ärlighetens namn inse att en monitor som visar eleven när hon spelar kan sättas upp för någon tusenlapp - det kräver knappast ny världsomspännande teknologi eller 12 000 dollar om året.

Möjligheten att få lektioner av världskända musiker online är förstås fantastisk. Vad man ska komma ihåg, dock, när man spekulerar om en framtid för sådana här tjänster, är att det verkliga problemet (som alltid) inte är de tekniska begränsningarna, som överföringstid eller bandbredd.

Den verkligt smala resursen är tiden hos de (stjärnmusiker eller andra) som ska tillhandahålla innehållet (till exempel undervisningen). Idag görs mycket sånt här av entusiasm. Imorgon vill de ha betalt. (NY Times konstaterar att de flesta skolor i USA inte har råd med onlinelektioner idag - över det vanliga internet - till exempel från Manhattan School of Music, trots att de bara kostar kring hundra dollar).

Och i övermorgon, när sådana här system blivit vardag, finns det troligen andra, mer spännande eller lönande alternativ för stjärnmusiker att lägga sin tid på.

Tekniken kommer, och till nytta - men den kommer nog inte att fyllas med det vi drömmer om idag.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)