Carsten Palmaer har en mycket kärleksfull och läsvärd minnesartikel om Olle Adolphson i senaste numret av Ordfront Magasin.

Bland allt klokt som sägs fäste jag mig vid det här:

"Det finns alltså många beröringspunkter mellan visor och lyrik.

Men för den som vill göra riktigt bra vistexter räcker det inte med att kunna skriva god lyrik.

Man måste också kunna skriva dålig. (...)

I våra liv behöver vi inte bara stor, nyskapande och originell dikt. Vi behöver också platt och banal dikt, som passar till våra platta och banala känslor. När man är övergiven eller bedragen är det inte Ekelöf man först sträcker sig efter. Inte sällan är det den usla dikten, pekoralet som mest exakt beskriver vad som rör sig i vårt inre. Den som modigt uttalar de ord som uttrycker våra platta och banala känslor är den diktare vi behöver.

De stora visdiktarna vet hur man skriver sånt som är sant och vackert; de vet också hur man tar bort det jolmiga i skönheten genom att punktera den med en avsiktligt platt rad [som] Evert Taubes berömda rader i »Västanvind«:
Jag var så sjuk av kärlek, jag var så sjuk av sorg.
Min älskade har glömt mig och rest till Göteborg

Det här kan Olle Adolphson. Nödrim, haltande versfötter och banala bilder är perfekt inprickade ... (som) den välberäknat tafatta presentationen av Hyggliga Viktoria i "Adam och Vera":
Hon stigit ner från backarna på Söder
som en sorts Venus från en sorts olymp "

Carsten Palmaer: Balladen om Olle, Ordfront Magasin 5/2004

Olle Adolphson dog den 10 mars i år, 2004.


Permalänk | Andra som länkat hit (0)