Utanför storstädernas överflöd på multibiografer driver en mängd entusisaster små biografföreningar - från Ambjörby till Öregrund, från Skurup till Tännäs.

Många har, lite famlande, skaffat sig en hemsida - men vad ska man egentligen ha den till? Kan den hjälpa till att säkra en publik, så man kan fortsätta visa kvalitetsfilm även i småorter?

En liten bio på landsbygden kan ju inte konkurrera med de stora i fråga om snabbhet eller häftighet. Vad de erbjuder är snarare en social gemenskap - förankrad i ett sammanhang (hemtrakten). En delad upplevelse.

Enkelt, entusiast-drivet, meningsfullhet genom sociala sammanhang - vad blir det om man överför det till teknikområdet, om man applicerar det på webben?

För mig är det uppenbart att webbloggar vore ett smart verktyg och en passande form för den här sortens biografföreningar - och för många liknande verksamheter också, tror jag.

Bland traditionella hemsidor är det svårt för en lös skara entusiaster att prestera något som slår de stora sajterna.

Webbloggar erbjuder en möjlighet till samma sorts samhörighet, samma känsla av grannskap som själva aktiviteten. De uppmuntrar till regelbunden kontakt. De inbjuder till aktivitet genom att vara öppna för kommentarer. Och till skillnad från debattforum eller chatrum (som ofta urartar i kaos) har bloggen ett personligt tilltal, som fungerar som ett filter och en styrmekanism.

En traditionell hemsida talar TILL publiken. Det är dumt att försöka i samma genre. Bättre då med ett medium som uppmuntrar att tala MED besökarna.

Nu åker jag till årets upplaga av Film- och idédagarna - den här gången på Cosmorama bio i Falköping - för att prata om webbloggar som ett sätt att just tala med publiken. Tillbaka i helgen!

Permalänk | Andra som länkat hit (0)