Den råa betongen.
Labyrintiskt svårt att hitta.
Det kalla, konstgjorda ljuset som aldrig slocknar, men inte heller lyser upp de där mörka hörnen.
Den ekande tomheten och den gnagande känslan av hot.

Min bild av dödsriket är parkeringsgaraget. Finns det några andra miljöer som man så instinktivt känner motvilja mot? Som så uppenbart inte är skapade för männniskor?

Att föreställa sig att behöva tillbringa evigt liv i ett parkeringsgarage. Att andas rå, avgasmättad luft, att tvingas kura ihop sig bakom en pelare, sova på det nakna, bensin- och oljefläckade betonggolvet, hela tiden rädd att bli överrumplad av en framrusande maskin. Jag kan inte tänka mig ett värre helvete.

Det kristna helvetet med regn av eld och sjöar av svavel? Där händer det ju i alla fall saker, i Cinemascope och Sensurround sound.

Min bild har mer gemensamt med grekernas Hades - eller Nils Ferlins skuggrike:

"Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sida
och det tycker jag nog blir trist..."

Så döm om min förvåning när jag klev ur bilen i parkeringsgaraget på Medborgarplatsen häromveckan - och fick höra en fågel sjunga, klart och tydligt, en lång, drillande melodi, som böljade upp och ner.

En lärka? En sånglärka? Bland bilarna i underjorden?

Fast det var ingen fågel - men en grå liten låda som sjöng, på rödan balk, fäst i taket.

Men vad var det för fågel som var inspelad? Jag var inte säker. Det blev till att bedriva lite telefonornitologi: jag ringde till Stockholm Parkering för att fråga.

En teknisk chef kunde berätta att de först spelat musik i högtalarna, för att göra garaget lite trevligare. Men STIM-avgifterna till upphovsmännen blev för dyr, för dessa beräknas på vilken yta man sprider musiken över, och parkeringsgarage har jättestor yta. (Det skulle vara intressant att se vad de menar med mycket, eftersom garaget debiterar 40 per timme för tre kvadratmeter - en månadshyra på sådär 10.000 kronor per kvadratmeter.)

- Sen provade vi med sån där copyrightfri musik, berättade chefen, men den var så tråkig. Så då började vi leta efter andra ljud som var gratis. Och då började vi använda fågelsång.

Fast vilken fågel det var kunde chefen inte säga. Tydligen hade man en CD med många olika fågelläten, som man plockade från. Och än så länge var det bara i det här garaget som fågelsången gav bilförarna något annat än död och skuggor att tänka på. Men man letade nog efter fler ljud att använda.

Så svenska fåglar jobbar gratis åt parkeringsbolaget. Jag undrar om jag ska tipsa dem om den engelska CDn med tornseglarens rop. Fast å andra sidan, om en riktig tornseglare händelsevis skulle lockas ner i garaget skulle den nog ha svårt att hitta ut eller överleva. Det skulle vara trist att medverka till.

Men något lite uthärdligare blev i alla minutrarna i parkeringshelvetet, det kan inte förnekas.

(Mer fågelsång: Blind höna om Fågelsångens fonologi och Internationellt kackel i hönsgården .)

Permalänk | Andra som länkat hit (0)