Jag tror den genomsnittlige journalisten kan googla. Det är inte det som är problemet, om det finns ett problem överhuvudtaget.

Billmon har, eller leker att han har, en naiv uppfattning om hur journalistyrket fungerar.

Majoriteten av journalistens arbetstid går åt till att agera megafon. Det vill säga att förmedla information som produceras av myndigheter, företag och andra offentliga personer. Tid att gräva är en få förunnad ynnest.

Bra eller dåligt? Vet inte, någon måste ju vara megafon också. Det kommer viktig information via megafonen.

Det bra att sådana som Billman finns. Hans undersökningar kan nu megafoneras i god ordning.

Det kanske alltså inte är så att den genomsnittlige journalisten borde börja gräva efter information på det sätt som Billmon gör.

Däremot borde kanske den genomsnittlige journalisten ta sig tid att söka efter nya goda källor -- som Billmon -- till information att megafonera.

Den var bra. Om det fungerar på det sättet kan blogging verkligen bli ett alternativt verktyg för opinionsbildning. Men det kräver en viss *critical mass* både av läsare och skribenter. Av läsare, givetvis, för att det skall få någon effekt. Men också av skribenter eftersom det behövs några som kollar Billmon et cons. också. Jag vet av egen erfarenhet (från 'I Dåligt Sällskap') hur lätt det är att hitta "dirt" om personer som man inte tycker om. Med Google kan man vara säker på att hitta precis det man letar efter och stänga ute det man tycker är ovidkommande eller som strider mot ens förutfattade mening. Nu varken kan eller bör man ställa höga krav på källkritik, objektivitet osv. hos bloggare men det behövs en ordentlig "multi-subjectivity" för att en någorlunda vettig bild skall växa fram. I Sverige är vi mycket långt från detta ännu. Dock ser jag det som ett mycket hoppfullt tecken att Du fick så många läsare av Telia-inlägget. Men nu borde det dyka upp ett par "Telia är bra"-inlägg på andra bloggar. Hittills har jag inte sett några. Jag kan inte heller själv bidra med positiva saker om Telia, trots att jag är delägare...

Har just läst Tångrings komentar. Jag kan instämma i hans beskrivning men problemet är ju att journalister och deras arbetsgivare gör *anspråk* på att vara så mycket mer än megafoner, dvs. "tredje statsmakten", "muck-rakers", "watchdogs" osv. Man kan inte nöja sig, tycker jag, med att att bara säga "journalister är megafoner - so what" eftersom många människor fortfarande utgår från att "det som står i tidningen är sant." Frågan är om och i så fall hur bloggning kan utgöra en viss motvikt.

Billmon säger sig - i en annan post - ha arbetat som journalist i 15 år. Varför han slutat, eller hur han försörjer sig nu, framgår inte.

Kanske slutade han för att vilkoren förändrades? För jag håller med Jan om att det att vara journalist i etablerade media numera i allt högre grad innebär att vara en producerande kugge av relativt standardiserade objekt i en slimmad och effektiv organisation.

Något stort utrymme för djupt grävande finns det förstås inte. Men Billmons poäng är väl att det just är väldigt enkelt? Vi pratar inte om månaders, ens veckors, ens dagars research här - utan ett pat timmars, troligen.

Jag har inget vettigt att komma med, så jag tipsar om att ni skriver in "Weapons of Mass Destruction" i Google och klickar på "I'm Feeling Lucky!"-knappen.

Per-Erik på Bokmärken gillar Telia.

Även de journalister som ägnar sin tid åt "grävande journalistik" (vilket i Sverige vanligtvis är en omskrivning för "nyttiga idioter", t.ex. den aningslöse fåne som på sin tid blev en bonde i maktspelet mellan en viss vägverkschef och en viss kommunikationsminister) är megafoner för en bestämd samhällssyn. För det mesta en vagt socialistisk "Ivanhoe"-ideologi där den ultimata journalistiska bedriften är att avsätta någon misshaglig makthavare (med totalt förakt för att han/hon är folkvald).

Att journalister i Sverige (av sig själva och andra) ses som den tredje statsmakten är ett helt annat problem (och allvarligt nog i sig).

Om bloggning kan vara motvikt mot dagens homeopatiskt förtunnade jounalistik får framtiden utvisa. Men bara det faktum att fler röster och åsikter kommer till tals är hoppingivande. Det är dock viktigt attt komma ihåg att bloggar i dagsläget inte är en angelägenhet för majoriteten av befolkningen, utan snarare för någon fom av elit eller avantgarde.

(Erik:)
> skriver in "Weapons of Mass Destruction" i Google
> och klickar på "I'm Feeling Lucky!"

haha - den var bra!