Så Tatu ställde inte till med någon större sex-skandal i melodifestivalen (fast Expressen försöker göra det bästa/värsta av situationen). Det var ju synd, för annars hade man kanske kunnat återanvänt en gammal musikrecension:

Allt är grovt, primitivt och lågt. Musiken kväker, stönar, grymtar, och kväver nästan sig själv för att kunna uttrycka kärleksscenerna så naturalistiskt som möjligt. Och "kärlek" har smetats över alltihop på det mest vulgära vis ... alla problem löses i sängen.

Här är det självaste Josef Stalin som för ordet: i Pravda, det sovjetiska kommunistpartiets organ (hoppsan! tidning menar jag), den 28 januari 1936.

Stalin hade kvällen innan sett Dmitrij Sjostakovitjs opera "Lady Macbeth från Mtsensk" - en för sin tid ganska frispråkig historia, med mord, våldtäkt och otrohet. I våldtäktsscenen inkluderar Sjostakovitjs partitur ett par glissando-stötar med trombonerna, vilket en amerikansk kritiker för övrigt döpte till "pornofoni" (alltså ungefär en tidig synonym till nakenchock).

Stalins artikeln hette "Förvirring i stället för musik" och borde varit en dödsdom för Sjostakovitj (japp, det är därifrån Kent bob hund (tack Mats!) fått namnet till sin låt). Men till stor förvåning undgick Sjostakovitj den där nattliga knackningen på dörren

Det var alltså inte bara temat Stalin ogillade, utan också musiken. Jag vet inte om det är rättvist mot Tatu, men den avslutande bisatsen stämmer rätt bra för hela eurovisionsschlagerfinalen. Nån som kan nynna Islands bidrag, till exempel?

Från första stund slås lyssnaren av häpnad av den avsiktligt grötiga, förvirrade strömmen av ljud. Melodistumpar, embryon till musikaliska fraser drunknar, dyker upp igen, och försvinner på nytt i ett brakande, gnisslande och skriande dån. Att följa denna "musik" är mycket svårt, att komma ihåg den omöjligt.

(Hela artikeln i engelsk översättning finns här)
Permalänk |