Från Blind Hönas arkiv

Det sjunkande skeppet

En del av Aivasovskys
När stora samhällsförändringar sker, brukar de marina metaforerna tas fram. "Saddam Husseins regim är ett sjunkande skepp; rädda er men ni kan", manade Rumsfeldt de irakiska soldaterna när de amerikanska trupperna började närma sig Bagdad.
"Det är som en fördämning sprängts", sade en radioreporter när plundringen började på Bagdads gator.

Jag kan inte höra metaforen "sjunkande skepp" utan att tänka på "Vågen" av världens (troligen) främste marinmålare: Ivan Konstantinovitj Ajvazovskij (eller Aivasovski eller Ayvazovsky - namnformerna varierar). Fast egentligen kunde han lika gärna kallas Hovhannes Aivasian, vilket han 1817 föddes som i en armenisk familj i hamnstaden Feodosia på Krim (i nuvarande Ukraina).

Redan tidigt visade han sig vara ett geni på att avbilda havet: i stiltje eller i storm, i sol eller månljus, med olja, krita eller blyerts. Krusningar, ljusets spel, himlens speglingar, solen i kanonröken som sveper in skeppen på bataljmålningarna - allt behärskade han till fulländning. (Däremot var han en riktig klåpare i att måla människor. Hans enstaka porträtt av amiraler, och historiska bilder av Pusjkin, är skrattretande.)

Marinmålaren AyvasovskyHan hade en talang - och han förstod att utnyttja den till fullo. Under andra halvan av 1800-talet var han en internationell konstkändis, med utställningar på många håll i Europa (han besökte även Sverige - ett bevarat porträtt av honom togs hos fotografen Selma Jacobsson på Fredsgatan 15 i Stockholm).

Totalt gjorde han flera tusen målningar. Det tog honom som regel bara några dagar att få ihop ytterligare ett hamnsceneri eller en solnedgång över havet. Han gav folk vad de ville ha (och fast den illusoriska briljansen är stark, är en del av hans verk kanske på gränsen till vad vi idag skulle kalla hötorgskonst).

Men "Vågen", som han målade mot slutet av sitt liv, 72 år gammal, är allt annat än hötorgskonst. När den ställdes ut i Paris 1889 belönades Ajvazovskij med Hederslegionen.

Klicka på bilden här ovan så får du se en större version av bilden. Relativt sett, alltså - originalet är mer än fem meter brett och över tre meter högt. Femton kvadratmeter - den skulle inte få plats i mitt vardagsrum ens om jag hängde den i taket.

Kraften i bilden, i det formatet, är sådan att den fullständigt tar andan ur en. Senast jag såg den var i september 2000 när Ryska muséet i Petersburg öppnade en stor Ajvazovskij-utsällning. Den festliga invigningen kom av sig, eftersom ubåten Kursk just gått till botten av Ishavet med man och allt. Många ryssar stod stilla framför "Vågen", länge.

Blyertsteckning av AjvazovskijVad som fascinerar mig djupt är att "Vågen" (och Ajvazovskijs andra verk) målades långt innan det fanns kameror som kunde fånga havet i storm. Ajvazovskij kunde inte, i sin studio, jämföra med färgfotografier eller se filmbilder av stormigt hav för att se hur skummet kastas i luften, hur färgen spelar över vågdalar och vågtoppar. Allt måste han ha registrerat och memorerat, för att sedan plocka fram det under många långa timmar i ateljen.

Titta på den stora "Vågen" hur skummet formar ett sorts rutnät på vågen till höger om skeppet. Hur visste han?

Idag blir man ofta imponerad av hur väl rinnande vatten och vattenytor återges i datoranimerade filmer och bilder (till exempel i filmer som Ice Age eller The Perfect Storm). Men vad som idag kräver kombinationer av hundratals programmerare, datorer, special effects-artister, särskilda vattentankar och så vidare, fixade en enda kille, med en pensel i handen, alldeles själv för drygt hundra år sedan.

Ofta kallas Ajvazovskij ryss - men han var armenier, och en källa till stolthet armenier emellan. "Armenien har måhända ingen marin (=flotta), men vi har världens störste marinmålare," är ett typiskt armeniskt skämt.

Ajvazovskij dog år 1900, fjorton år innan turkarnas massakrer kulminerade och runt en miljon armenier mördades. Och idag är det svensk premiär på "Ararat" - en film om folkmordet av Atom Egoyan, en annan märklig och unik armenisk bildskapare. Se trailern, kolla filmbolagets info, eller den armeniska aktivist-sajten www.ararat-the-movie.com.

Det kommer mer om Armenien under de närmaste dagarna på Blind Höna.


Permalänk |


  Avdelare mellan text och datering  
12 apr 2003

Kommentarer

Jag tycker Armenierna är jättebra.
Jag hoppas turkiet erkänner folkmordet.

Från: Nareg | Skickat vid: 20:38, 16 februari 2006

Skriv din kommentar här:

Namn:


Mejl-adress:


URL:




Kommentarer:


Låt Blind Höna komma ihåg dina personuppgifter



  På kornet  |  Korn av sanning  |  Guldkorn  |  Blind höna  |  Skrot och korn  |  Väderkorn

 

 



Bloggtoppen.se