Angående det japanska verbet iku"'When I was in middle-school,' Ikuko told me, 'I hated my name.' We were lying in her bed, drinking champagne, fooling around. I traced her name in the glossy film of perspiration on her stomach. (On our second date, I’d asked her to write the characters for me. Since then I’d written them dozens of times in my notebook and on scraps of paper.) I could already guess what she wanted to say.Dock böjs, om jag nu förstått det hela rätt, inte japanska verb alls efter person, så ett ensamt iku kan strängt taget betyda du går, han går, hon går, vi går, ni går, de går... betydelsen framgår av sammanhanget. Och det torde det väl göra i det här fallet. Vem säger att lingvistik inte kan vara sensuellt? Permalänk | |
12 mar 2003
|
På kornet | Korn av sanning | Guldkorn | Blind höna | Skrot och korn | Väderkorn |