31 december, 1942. I Stalingrad inser resterna av den tyska 6. armén att läget är hopplöst. Hitler ger inga utfästelser till de belägrade i sitt nyårsbudskap. Mat, ammunition och medicin är så gott som slut, och någon undsättning kommer inte. I ruinerna, i låga värn grävda direkt i snön fryser de tyska soldaterna ihjäl i sina tunna kappor och usla stövlar. Den tyska krigsmaskinen har kört fast. Stormfloden av spektakulära segrar är bruten.

För exakt 60 år sedan vände andra världskriget. Inom en månad hade nästan hundra tusen tyska soldater - inklusive två dussin generaler - tillfångatagits av Röda Armén.Den bitande ryska kylan, Hitlers dårskap, Zjukovs militära list, den sovjetiska produktionskapaciteten, en andra front i Italien - allt samverkade. Och en halv miljon stupade sovjetiska soldater.

Vad gjorde den tyska armén där långt nere i södra Ryssland? Det var en strategisk offensiv. Den var på väg mot de kaukasiska oljefälten, för att säkra oljeförsörjningen för Tyskland.

Idag laddar USA och Storbritannien upp för krig mot Irak. USA måste strategiskt säkra tillgången till Iraks olja, skriver översten Bo Pellnäs på DN debatt. Han tvivlar inte på att kriget kommer.

Det gör inte jag heller; särskilt inte sedan Colin Powell förklarat att man inte kommer att göra något som helst på många månader mot Nordkorea, trots att denna av USA utpekade "skurkstat" öppet tillkännagivit att de återupptar sitt kärnkraftsprogram. Hur kan han säga det? För att kriget mot Irak kommer att engagera USA under flera månader. Nordkorea slipper undan. Inte ens USA har råd med ett tvåfrontskrig.

Den amerikanska armén kommer knappast att köra fast i sanden utanför Bagdad. På de här sextio åren har den tekniska utvecklingen förändrat så gott som allt vad krig innebär. Allt, utom vad det till slut går ut på: att döda så många människor som möjligt.

Antony Beevors bok "Stalingrad" (på svenska) är lättläst och spännande. Mer om Stalingrad finns också på nätet.

Permalänk |