Slår man i Nationalencyklopedins ordbok kan man då och då stöta på kommentaren "mest i sms" - till exempel under uppslagsordet var, med betydelsen "typ av flundrefisk").

SMS:ar folk verkligen om flundror? Nix, sms betyder här "sammansättningar", som i piggvar och slätvar.

Den förkortningen kanske det är klokt att ändra till nästa upplaga. Då behöver vi kanske ta med SMS-språket i ordlistan: uppslagsord som 3vligt, 7k eller cs (som i "vi ses").

Är detta upprörande eller rent av farligt? New York Times hade nyligen en artikel om hur lärare reagerar på SMS-språk i elevernas uppsatser: I Think, Therefore IM (fast den har bytt rubrik - när den först publicerades hette den "Nu Shortcuts in School R 2 Much 4 Teachers").

Själv tycker jag stavelseskriften (för det är vad det är: man använder ett tecken som står för en hel stavelse) är mest kul. Det är förresten ett skrivsätt med anor; några av de äldsta skrivsystemen i världen bygger på denna princip.

Visst är det ett avsteg från det alfabetiska skrivsättet (där ett tecken i princip står för ett enstaka ljud). Fast vårt skriftsystem är ändå inte renlärigt; det är redan uppblandat med ideogram, tecken som står för begrepp: nämligen siffror, för att inte tala om &-tecken, %-tecken, $-tecken och andra.

(Ett skriftspråk som rätt grundligt blandar flera olika system är japanska: där blandas kanji-logogram, som står för hela ord, med stavelseskrifterna hiragana och katakana. Ibland finns dessutom inslag av latinska bokstäver, och förstås arabiska siffror - fem system i ett språk ...)

Permalänk |