I somras fick Sara syn på sin farmors fars skrivmaskin i sommarhuset på Gotland. När hon insåg vad det var blev hon eld och lågor. "Pappa, vi gör en tidning!"
Fram med papper; färgbandet höll faktiskt färg fortfarande – framdragningen av det hackade lite, så man fick hjälpa till lite med tummen.
Sara bestämde vad hon skulle skriva, jag fick bokstavera stavningen av en del ord. Hon bytte papper, matade i nytt, skrev mer. Lämnade plats för bilder som hon sen ritade in med penna.
Trots att vi har huset fullt med datorer och printrar har hon aldrig fått idén att göra något liknande med datorerna.
Skrivmaskinen är uppåt 75 år gammal, men fungerade direkt när vi satte igång. Till och med färgbandet hade färg, trots att det borde vara tio år sedan nån använde den.
Nu, om jag skulle vilja använda min förra dator som bara är så där fem år gammal, eller min förförra, som är knappt tio år, så skulle jag… kanske inte kunna ansluta den till elnätet, eftersom adapter–kontakten ändrats sen dess (och jag vet inte om den gamla adaptern finns kvar – sladden glappade dessutom, minns jag). Jag skulle inte kunna ansluta den till vår printer, för printerkontakten har ändrats. Och dessutom skulle jag behöva installera en ny printerdriver, och det skulle vara svårt, för programvaran till den nya printern kom bara på CD, och den gamla hade bara floppy… Jag kan inte ansluta den till min nya dator för att föra över information, för att… ja, ni förstår.
Saker jag gjorde för bara några år sedan ligger nu insprärrade i ett digitalt fängelse. Med en större arbetsinsats kan jag förmodligen få fram en del av det… kanske.
Tidningarna som Sara och jag gjorde sitter på väggen i sommarhuset.
Permalänk |