På kornet - texter om användbarhet, interaktionsdesign, informationsarkitektur på webb och Internet
Korn av sanning
Artiklar
och essäer
Guldkorn
Böcker,
musik, sajter
Blind höna

Webblogg
Skrot & korn
Portfolio
och passioner
Väderkorn
Sakregister
och sökning

 

"Skriva för webb" - mest humbug

Att skriva för webb är i första hand att skriva för publik. De riktlinjer och knep som journalister och författare använde redan "innan internet", fungerar i de allra flesta fall också på webben. Skillnaden är inte så stor som en del vill låta påskina.

Skulle du läsa boken "Att skriva på papper"? Eller gå kursen? Säkert inte. De flesta inser att det inte är papperet i sig som är det viktiga, utan vad man vill fylla det med;
  • Dels för vem man skriver. Vilken är målgruppen?
  • Dels vilken sorts text man skriver. En nyhetsartikel, en teknisk manual, en skräcknovell eller en riksdagsmotion?
Därför finns det snarare t.ex. böcker om hur man skriver resereportage eller deckare, och kurser i att skriva kåserier eller pressmeddelanden, än i att skriva "på papper". Varför skulle det då behövas kurser eller instruktionsböcker i att skriva för webb?
   
På denna sida:
Gå till Fler likheter än skillnader
Gå till Nya skribenter tvingas möta en publik
Gå till Relaterade länkar
Gå tillSidans topp

 

Fler likheter än skillnader
Det vanliga svaret från dem som erbjuder sådana kurser eller böcker är att det finns ett särskilt sätt att läsa texter från en bildskärm, som skiljer sig från hur man läser från papper.
  • Men om det finns några stora sådana skillnader är mycket tveksamt.
Några hänvisar till en undersökning som konstaterat att människor skummar igenom webbsidor, snarare än läser varje ord från början till slut.
  • Men exakt detsamma gäller tidningsartiklar och andra texter på papper.
Några pekar på en undersökning som visar att om en webb använder ett enklare, mindre tillkrånglat språk, förstår och minns människor bättre vad de läst.
  • Återigen, precis samma sak gäller för texter på papper.
En del hävdar slutligen att det är rent fysiskt svårare att läsa på skärm, och att man därför bör skriva på ett särskilt vis.

Det finns några undersökningar som verkar visa att man läser lite långsammare från en skärm. Men flera av dem är ganska gamla, och undersökte gårdagens enkla textterminaler snarare än dagens avancerade skärmar med många gånger högre upplösning. Det finns också nyare undersökningar, där man inte kunnat hitta någon skillnad. I alla händelser är det svårt att dra några entydiga slutsatser från dem.

Och de rekommendationer som ges i handböckerna eller kompendierna om att skriva på webb, är till allra största delen de gamla, traditionella råden, som man sedan länge givit dem som ska skriva på papper. Men de förpackas som om de vore något radikalt nytt, och mycket märkvärdigare än de är.
    Gå tillSidans topp

 

Nya skribenter tvingas möta en publik
Det finns förvisso en del särskilda egenskaper hos webbmediet. Men de betyder inte att man behöver skriva på ett nytt eller annorlunda sätt. Snarare att man ska tillämpa gamla beprövade råd och riktlinjer lite striktare.

Det viktiga som hänt i och med webben är istället att många nya skribenter tvingas möta en publik.

En webbplats för en organisation, en myndighet eller ett företag är vanligen utformad så, att besökaren (det vill säga läsaren) först möter sidor som görs av en särskild redaktion, av informationsavdelningen eller till och med av reklambyrån. Där finns texter från professionella skribenter, som presenterar verksamheten i stort.

Men bakom dessa finns ofta en mycket större mängd sidor med mer detaljerad information. Webben erbjuder ju löftet om den oändliga kunskapen. Från varje enkel liten text ska man kunna klicka sig fram till allt djupare och utförligare information.

Webbredaktionen eller informationsavdelningen har sällan möjlighet att själv fylla alla dessa sidor, eller granska och redigera texterna. I stället blir det handläggare och ombudsmän, tjänstemän och sekreterare, som får sina texter om verksamhetens alla detaljer publicerade: avtal, beskrivningar, promemorior, förslag, regler och bestämmelser och så vidare.

När man gör texter tillgängliga, tar man också ett ansvar för att de ska vara läsbara och begripliga. Många medarbetare får plötsligt en ny roll: de är publicister, skribenter, copywriters, journalister.

Det är begripligt att många av dem blir osäkra. Hur bör man skriva för webb egentligen? Mitt svar är: till största delen på samma sätt som man bör skriva för publik i allmänhet, och som författare och journalister har tillämpat i många år.

De råden kan du ta del av i handboken "Att skriva för webb är att skriva för publik", som du kan beställa direkt från På kornet. Denna artikel är ett något bearbetat avsnitt ur boken. Skicka mig ett mejl med länken nedan, eller gå till handbokens egen sida. Där kan du läsa mer, och även ladda ner ett utdrag.
   
Relaterade artiklar
på kornet:
Gå tillKöp "Att skriva för webben är att skriva för publik" från På Kornet

Gå tillÄr det svårare att läsa från skärmen?

Gå tillSå skriver du bättre länkar

Gå tillInternet - en utopisk revolutionär väckelserörelse

 

Jonas Söderström

6 oktober 2001 / Uppdaterad 1 januari 2002

   

 

Gå tillSidans topp


Jonas Söderströms porträtt På Kornet är Jonas Söderströms webbplats. Jag hjälper organisationer och företag med analyser och råd om hur deras webbplatser och tillämpningar kan bli mer användarvänliga - i vid mening. Jag håller också kurser i att skriva för webb och att bygga mer användbara webbar. Flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare. (Läs mer på Kornet-sidan Skrot och korn.)

Kontakta mig på jonas@kornet.nu om du är intresserad.

     
>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<
     

 


På kornet  |  Korn av sanning  |  Guldkorn  |  Blind höna  |  Skrot och korn  |  Väderkorn