Lär sökmotorn att förstå användarna

Antingen så många svar att man inte kan urskilja vilka som är relevanta. Eller nästan inga svar alls - trots att man kanske vet, att det man söker faktiskt finns där någonstans.

Det finns två direkta orsaker till att sökfunktioner trots allt inte hjälper användarna som de borde.

Den ena är att sökfunktionen inte presenterar träffarna på ett sätt som är meningsfullt eller möjligt att tolka för användarna. Att göra en bättre träffsida är därför viktigt. Läs mer om det i På Kornet-artikeln "Tio gyllene regler för träffsidan".
Det andra huvudskälet är att sökfunktionen inte förstår det sätt på vilket användarna formulerar vad de söker efter. Det har dels att göra med hur inmatnings-gränssnittet ser ut, men också med sökmotorns sätt att arbeta.

I den här artikeln får du fem punkter med råd kring det senare: om hur sökningen ska "förstå" användarna bättre.

I de flesta organisationer, företag eller grupper används begrepp som är specialiserade. Det är inte alls säkert att människor utanför gruppen använder samma ord och uttryck, eller ens förstår skillnaden.

Det gäller inte bara tekniska termer, utan begrepp av nästan alla slag.

Om jag till exempel på Räddningsverkets sajt söker på eldsvåda får jag noll träffar. Den term som används inom räddningstjänsten är brand. Om jag söker på flyglarm får jag likaledes noll träffar, trots att information om det som gemene man kallar flyglarm finns på sajten. Men det där som gör oss halvdöva klockan tre den första måndagen i varje månad heter i räddningstjänstens värld utomhusvarning.

Ett vanligt skäl till att vi inte hittar det man söker, är att vi söker på "fel" ord. Men det är inte rimligt att lämna besökare i sticket bara för att de inte känner till den exakta interna terminologin.

Besökaren kan ha mycket goda skäl att tro att det begrepp hon väljer är rimligt. I en DN-artikel läste jag om en rapport om hälsofarliga affärssystem, som LO gjort. Jag sökte på LO:s sajt efter rapporten, och använde de begrepp som fanns i artikeln - utan att hitta något. DN-journalisten vinkling fick henne att använda lite annorlunda ord än de LO självt använt om och i rapporten. Inte mycket - men tillräckligt för att ge noll träffar.

Ibland räcker det inte ens att man använder rätt begrepp: dessutom måste skrivsättet vara exakt rätt. Heter det till exempel

galnakosjukan,
galna kosjukan,
galnako-sjukan,
galna-kosjukan,
galna ko-sjukan eller
galna-ko-sjukan?

En sökmotor kan mycket väl underkänna alla skrivsätt utom ett (och driva sökaren till vansinne).

Sökning trasslas också till av att samma sak kan ha flera olika identiteter. Just den information kring galna ko-sjukan som jag är ute efter kanske bara går att hitta om man söker på "BSE" eller "Bovine Spongiform Encephalopathy" eller "CJD" eller "Creutzfeldt-Jakobs syndrom" eller "mad cow disease".

Ett motsvarande exempel från myndighets-Sverige är det som i dagligt tal kallas "statlig utredning", men som officiellt heter "kommitté".

En utredning, det vill säga kommitté, kan ha både ett officiellt namn (Utredning om folkstyret i Sverige inför 2000-talet) och ett populärt namn (Demokratiutredningen). Den kan också identifieras genom numret på sitt direktiv (Dir 1997:101), genom titeln på sitt slutbetänkande (En uthållig demokrati – Politik för folkstyrelse på 2000-talet), eller genom dettas SOU-nummer (SoU 2000:1).

En användare som söker på ett av dessa begrepp riskerar att kamma noll, om det hon söker bara finns under ett annat begrepp.

För att komma tillrätta med sådana problem behöver sökmotorn använda en synonymordlista (thesaurus). Med den kan sökmotorn dirigera om sökningar på synonymer av olika slag - ja, till och med på vanliga felstavningar - mot de korrekta begreppen. Sökning på "eldsvåda" ger då träffar även på "brand", och sökning på "flyglarm" leder till sidan för utomhusvarning.

Men det är viktigt att tydligt visa användarna vad den korrekta termen är, om sökmotorn byter ut eller kompletterar ett sökbegrepp med hjälp av ordlistan.

En riktigt avancerad synonymordlista är en så kallad controlled vocabulary, som ger fler sätt att hjälpa användarna med sökningarna. För varje ord finns möjligheten att inte bara peka på en mer korrekt term, utan också på en bredare term och eller smalare termer. Genom dessa får användaren chans att antingen specialisera eller vidga sin sökning.

Den som exempelvis på en hälsosajt söker på ”cancer” – en oprecis sökning – är kanske föga hjälpt av en lång lista av länkar till alla möjliga dokument. Med hjälp av en den strukturerade ordlistan kan sökmotorn ge förslag på mer preciserade sökbegrepp som bröstcancer, lungcancer, leukemi, etc.

Den kan presentera alla som likvärdiga kandidater för vidare sökning, eller välja en i första hand och presentera de andra som alternativ.

Många sökmotorer har någon mekanism för att hantera synonymer. Men om ordlistan över huvud taget är laddad med svenska synonymer vid leverans (och inte bara engelska), tar den normalt bara upp enkla synonymer som "och=även" eller "kilo=kg" ).

Den måste fyllas på med de särskilda uttryck som en organisation har, och de motsvarande uttryck som omvärlden använder (t.ex "flyglarm=utomhusvarning"). Som man snart inser. är det inte ett engångsjobb utan ett löpande arbete. (Mer om det finns i På Kornet-artikeln "En sökmotor löser inte problemen av sig själv".

En användare som söker på ”budget” bör få träffar även på ord som ”budgeten”, ”budgetens”,”budgetar” och så vidare.

Många sökmotorer hanterar sådana böjningsändelser (s.k. word stemming) på sökord - de flesta dock bara för engelska.

Att låta sökning inkludera böjningsändelser ska inte blandas ihop med att söka på delar av ord; i det fallet ger sökning på "budget" träff på "budgetberedning", "vårbudget" och liknande.

Det finns även sökmotorer som gör det omvända: ger träff på orddelar när man sökt på sammansatta ord (t ex på "social" när jag sökt på "socialförbund").

Sökmotorn bör som standard söka på hela ord, inte på delar av ord. Man kan eventuellt erbjuda sökning på orddelar som ett alternativ - men i praktiken är detta mycket lite använt. (Antingen gör man det med en meny eller med en knapp, eller genom att instruera sökaren att använda något s.k. wild card-tecken - ofta "budget*").

Men ett bättre sätt är att även här använda synonymordlistor. Vid en sökning på "budget" bör jag, vid sidan av träffarna på själva ordet, få en lista över närliggande termer som "budgetberedning" eller "budgetbetänkande" och själv få välja om jag vill söka på något sådant snävare begrepp.

Om sökaren skriver in fler sökord, bör sökningen göras på hela frasen: på "Göran Persson", inte på alla Göran och alla Persson.

Även i detta fall kan man erbjuda sökning på alla enskilda ord som ett alternativ, via en meny eller knapp.

Om användaren verkligen vill söka på kombinationer av flera begrepp, bör systemet i första hand stödja plus- och minustecken, till exempel "Kyoto +koldioxid"

Men detta ska som allt annat klart framgå av instruktionerna, inte bara förutsättas för att det är "vedertaget".

Att erbjuda en sökning med många valmöjligheter är förvirrande för många. De flesta sökningar är inte särskilt sofistikerade - åtminstone inte till en början.

Gör en "enkel sökning", dvs bara ett sökfält och en sökknapp, tillgänglig på varje sida. Låt den följa rekommendationerna ovan: sökning på hela ord och hela fraser.

Jämte den enkla sökningen kan du erbjuda en eller flera söksidor med flera valmöjligheter. Ge en länk dit från varje sida, eller nöj dig med att erbjuda sådana möjligheter (eller en länk till dem) på den träffsida som visas efter en "enkel" sökning.

"Avancerad sökning" brukar oftast gå till en sida med instruktioner för hur man använder s.k. Booleska operatorer (AND, OR, m.fl.)

Lägg inte ner tid och utrymme på Boolesk sökning och instruktioner för detta. Det är mycket sällsynt att någon använder Booleska operatorer (inte ens mycket erfarna sökare). Begreppen är dessutom kontra-intuitiva (booleskt "AND" betyder inte "och" utan "eller"!)

Däremot kan man alltså skapa "avancerade" (eller snarare "specialiserade") sidor med sådana alternativ som jag tagit upp här ovan: söka på delar av ord, eller godtyckliga kombinationer av ord.

Dessutom bör man erbjuda sätt att avgränsa sökningen: att söka bara på vissa delar av webbplatsen, på dokument från en viss tidsrymd, vissa dokumenttyper eller liknande. Användaren kanske ska kunna välja att söka enbart på titlar och rubriker, eller i alla texter. På en e-handelssajt vill man kunna söka på varor inom ett viss prisintervall eller med vissa bestämda egenskaper, som storlek.

En sökning som påminner om "avancerad" sökning (men snarare är en förenklad) är så kallad Limited Vocabulary Search (LVS).

LVS är att presentera ett antal menyer för användaren, med förinställda alternativ, till exempel:

Välj typ av dokument:

Välj område:

Välj minister:

LVS eliminerar problem som att användaren stavar fel, använder felaktiga begrepp eller inte känner till vilka valmöjligheter som finns. Å andra sidan minskar givetvis friheten. För vissa typer av sökningar kan dock LVS ge bättre och snabbare resultat än fria sökningar.

Bör man kan använda LVS? Vad bör ingå i en uppsättning specialiserde sökverktyg?

Det beror ytterst på vilka målgrupper man har. För att den avancerade sökningen ska vara användbar, måste den vara anpassad till användarna, och deras kunskaper och syften. Mer om det kan du läsa i Kornet-artikeln Olika sökare behöver olika hjälp.

>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<