Kommentarer: Att tjäna sitt bröd (5): Produktivitet

Vi var med barnen och såg "Looney Tunes passent ā l'action", (kanske "Looney Tunes in action" på svenska?) och det var förstås en dålig film, men ungarna älskade den. Den diaboliska planen: att montera in en blå diamant i ACME-imperiets satellit och bestråla hela världen med den. Alla skulle då förvandlas till apor, och tvingas att arbeta i ACME-fabrikerna. (Där man gör dynamit, städ, långdistansrobotar och annan rekvisita). När produktionskvoternqa var uppnådda skulle alla förvandlas till människor igen, programmerade att ta ut alla sina pengar och köpa ACME-produkter.

Inte helt förvånande satt Bugs Bunny, Daffy Duck och deras människokompisar stopp för det hela.

Gott slut!
Jorun

Kommentar från Jorun, december 31, 2003 11:17 FM

Ja, nu driver tråden iväg men förekomsten av firmanamnet ACME i tecknade serier och filmer är ett fenomen i klass med det mystiska talet 47. Vore roligt om någon (inte jag) kunde forska litet i detta.

Kommentar från Bengt O., december 31, 2003 12:05 EM

Jag driver vidare... Mer om ACME och deras produkter: http://home.nc.rr.com/tuco/looney/acme/acme.html

Vad förkortningen står för vet jag inte.

Kommentar från Jorun, januari 1, 2004 07:31 EM

Jag är inte säker på att det ursprungligen är en förkortning.
"Akme" - acme i engelsk translitterering - är grekiska för "höjdpunkt, perfektion".

Många verkliga företag valt namnet av det skälet ... men hur det kommit att bli Det Generiska Företagsnamnet vet jag inte. Kanske var det i alla fall Looney Tunes som cementerade det?

Kommentar från Jonas, januari 1, 2004 08:50 EM

Efter denna fascinerande utflykt i ACME:s produktsortiment skulle vi kanske säga något om produktiviteten också. Troligen ligger det en hel del i Roach's tes - den nya teknologin har gett oss möjlighet att jobba mer utan att det märks. Ändå undrar jag om det inte mest är fråga om mätproblem. Det vi diskuterar är tjänstesektorn. Som Roach påpekar mäter man ju (i vart fall i den offentliga sektorn) endast lönesumman eftersom det ofta inte finns något marknadsvärde. Om vi då dividerar med arbetstiden får vi väl ett mått på timlönens förändring snarare än produktiviteten?

(I nationalräkenskaperna -tror jag, det kan ha ändrats- brukade man räkna upp lönesummans utveckling med ett schablonmässigt produktivitetsantagande, jag tror det var 2 % per år.)

Sedan brukar man väl beräkna "labor input" på basis av stickprovsmässiga labor-forceundersökningar som ju i princip tar hänsyn till variationer i den verkliga arbetstiden? Det är dock tveksamt hur väl sådana variationer fångas upp efter som det delvis är fråga om intervjuundersökningar.

Slutsats: Här krävs nog betydligt mera detaljerade mätningar och djupare studier innan man kan ha någon välgrundad uppfattning om produktivitetsutvecklingen i tjänstesektorn. Under tiden är det fritt fram för personligt tyckande. Jag begagnar mig av denna möjlighet och påpekar att det även före laptops och mobilt dateri förekom en hel del obetalt och icke registrerat extra arbete inom den offentliga sektorn, troligen också inom delar av den privata tjänstesektorn.


Kommentar från Bengt O., januari 2, 2004 12:19 EM

Se även http://www.karlsson.at/ordet.htm#poesi för en annan infallsvinkel.

Kommentar från Bengt O., januari 2, 2004 04:29 EM

Skriv en egen kommentar:
Namn:


Mejladress:


URL (webblog, hemsida etc):




Webadresser i ditt inlägg blir automatiskt länkar om du skriver dem som http://www.url.com


Kommentar:


Kom ihåg personuppgifter