Kommentarer: Hur blir man torterare?

SVTs Kunskapskanalen sände direkt efter rebellprogrammet första delen av en fransk dokumentär om Algerietkriget. Där intervjuades idag fransmän som under 50-talet tjänstgjort i franska armen i Algeriet. Både yrkessoldater och värnpliktiga. De fletsa hade deltagit i tortyr och/eller andra hemskheter och skämdes idag för vad de gjort. Men såg då inget alternativ och/eller var så uppretade av fiendens grymheter att de hämnades. "Vanliga" människor uppförde sig "omänskligt". Man vet inte vad man själv skulle gjort i motsvarande situation. Skrämmande. Del två kommer nästa söndag
http://www.kunskapskanalen.se/
HansLennart

Kommentar från HansLennart, november 14, 2005 10:31 FM

Jag såg programmet det var ganska rättvisande bortsett från att det inte förmådde att visa den historiska stämmning som rådde och som smittade av sig på dessa och andra ungdommar.

KAS

Kommentar från kas, november 14, 2005 05:56 EM

"I Irak har amerikanska soldater och myndigheter torterat och förnedrat irakiska fångar - med sina (påstått) "rättfärdiga" skäl."

Blandar du inte ihop äpplen och päron nu?
Tortyr och förnedring är ju inte samma sak. Visst är det förnedrande att tvingas gå naken i koppel eller stå på en stol med en huva på huvudet - men tortyr är det väl ändå inte?

Då är väl nollningar och andra former av överslag i kamratintagningar också tortyr. I så fall förekommer tortyr årligen i Uppsala, Lund, Stockholm etc.

Kommentar från Nejtack, november 16, 2005 01:00 EM

Nejtack:
Förnedring över en viss gräns ÄR tortyr. Det finns något som heter psykisk tortyr också nämligen, och sådan sätter spår för resten av livet, för den som överlever. Sådana spår kan även lindrigare förnedring resultera i.

Att stå naken på en stol med huva över huvudet är definitivt tortyr, även fysisk sådan, eftersom det oftast handlar om att stå länge, och om att frysa ordentligt vilket resulterar i ren fysisk smärta ganska snart.

Och ja många typer av nollning kan betraktas som lättare former av psykisk tortyr. Det är ingen slump att man försöker få stopp på sådant idag.

Kommentar från Kerstin, november 17, 2005 12:50 EM

Kerstin skriver:
"Förnedring över en viss gräns ÄR tortyr"

Nej det är det inte. Det är förnedring. Förnedring handlar om att stoltheten får sig en törn, man blir förbannad och olycklig och desperat och så minns man plötsligt att vafan, jag är ju en vuxen människa och så plockar man ihop bitarna av sitt ego och så går man vidare i livet.

Ett tortyroffer däremot får tänderna utdragna, knäskålarna genomborrade, elstötar i genitalierna eller lårbenet krossat med träpåkar.

Det är INTE samma sak som att stå på en stol med en huva på huvudet eller krypa naken med ett koppel kring halsen.

Tror du mig inte, så fråga tortyroffren om det är nån skillnad.

Hittar du nån som hellre får knäskålarna genomborrade än står på en stol med huva på huvudet, har du rätt. Och hittar jag nån som hellre kryper naken med ett koppel än får tänderna utdragna, så har jag rätt.

OK?

Att skriva att förnedring "över en viss gräns är tortyr" är inte bara intellektuell slapphet. Det är också att implicera att världen är full av mimosor, goddagspiltar och lättkränkta ynkedomar.
Men nu är ju faktiskt inte hela världen uppvuxen i Sverige, genuspedagogernas och krisgruppernas förlovade land.
De flesta människor kan ta en smäll och gå vidare.

Jag förstår att detta är en främmande tanke för den som på fullt allvar skriver att "även lindrigare förnedring" kan sätta "spår för resten av livet". Men det är ändå sant, och värt att upprepa: De flesta människor kan ta en smäll. Och. Gå. Vidare.

Hur i hela friden är den människa konstruerad som av "lindrigare förnedring" får "spår för resten av livet"?

- Grattis på födelsedagen, här får du en Aladdinask.
- Tack.
- Jag köpte den billigt. Bäst-före-datumet var i går.
- Nej! Åååh, nu är jag lindrigt förnedrad. Vilken kränkning! Åh gode Gud, vilka spår för reten av livet jag kommer att få!

Att bidra till begreppsförvirring och försöka sudda ut gränserna mellan förnedring och tortyr är ohederligt. Det är också att svika alla dem som utsatts för riktig tortyr.

Samtidigt är det lätt att se lockelsen i detta, speciellt för personer som bekänner sig till moralrelativisterna på vänsterkanten. Det vill säga människor som förfasas över amerikansk "tortyr" men som tycker Fidel verkar vara en lattjo snubbe. Eller folk som är bekymrade över "rebellerna" i Irak, men skiter fullständigt i koncentrationslägren i Nordkorea. Folk som tror att Bush ljög, men att FN gjorde en fin insats i Rwanda.

Men det är en annan historia.

Kommentar från nejtack, november 19, 2005 11:43 FM

"Tror du mig inte, så fråga tortyroffren"

Rumsfeld-apologisten "nejtack" är ju förstås ett hopplöst fall, men ni som fortfarande fungerar som självständigt tänkande människor kan ju läsa och lyssna själva:

http://news.amnesty.org/pages/conference-press-eng

http://news.amnesty.org/pages/torture-methods-eng

Kommentar från Observer, november 20, 2005 09:55 EM

Märklig debatt, ovanstående.

Föreslår att Nejtack placerar sig själv, med huva och naken, stående i lämpligt amerikanskt koncentrationsläger. Endast en empirisk prövning för att testa om fysisk smärta uppstår.

Efteråt kan vi skramla ihop till en Alladinask till vederbörande.

Läs mer om tortyren här:
http://tv4.se/412594.html

För övrigt är tortyr - även amerikansk sådan (enligt Nejtack "trivsel-tortyr"?) - alltid värdelös ur underrättelsesynpunkt. Den torterade erkänner vad som helst. Se tex häxprocesserna. Eller den senaste Harry Potter-filmen (scenen i början, offret spottar ur sig namn för att undvika tortyren i Azkabahn).

Glöm aldrig Vilhelm Mobergs ord:
JAG MÅSTE STÅ DET ONDA EMOT!

Kommentar från Henrik, januari 9, 2006 11:01 FM

Skriv en egen kommentar:
Namn:


Mejladress:


URL (webblog, hemsida etc):




Webadresser i ditt inlägg blir automatiskt länkar om du skriver dem som http://www.url.com


Kommentar:


Kom ihåg personuppgifter