Kommentarer: Mer om handlingsövertag

Rapporten är bara till för att stärka självförtroendet hos alla oss som håller på med en massa olika projekt som vi inte lyckas få betalt för... :-)

Kommentar från Simon, januari 7, 2005 01:58 EM

En sur och reaktionär kommentar: Låt oss lugna ner oss en smula innan vi hoppar på det här tåget. Det skulle vara intressant att läsa hela rapporten men texten i den länkade artikeln gör mig betänksam:

"The 20th century witnessed the rise of professionals in medicine, science, education, and politics. In one field after another, amateurs and their ramshackle organisations were driven out by people who knew what they were doing and had certificates to prove it.

The Pro-Am Revolution argues this historic shift is reversing."

Med andra ord: den trend som innebar att olika uppgifter övertogs av "folk som visste vad dom gjorde och "hade intyg som bevisade det" skulle nu brytas av "the pro-am revolution."

Åtminstone på det medicinska området skulle jag nog föredra att behandlas av utbildade proffs med diplom på väggen, likaså litar jag mera på sådana inom "science." Inom "education" och "politics" för att inte tala om "culture" och "entertainment" har väl de glada amatörerna tagit över för länge sedan vilket ju också lett till ett bottenlöst förfall inom dessa områden.

"När kulturens sol står lågt kastar även dvärgar långa skuggor" sade Karl Krauss. Kanske förklaras amatörernas glorifierade status härigenom. (Ja, ursäkta jag vet att det inte är korrekt att säga "dvärgar" men "förlåt, jag blott citerar.")

Ja, det här var skrivet litet på skoj, fast på allvar om jag säger så.

Kommentar från Bengt O., januari 7, 2005 10:26 EM

En typ av amatörer som länge spelat en betydande roll som
motvikt till myndigheternas officiella information är
radioamatörerna. Redan innan Internet och bloggar fanns
bidrog de till att omvärlden fick upplysningar om förhållanden
och händelser som deras länders regeringar inte velat sprida.
Jag har förstått att radioamatörer bland annat såg till att
omvärlden blev varse omfattningen av den stora jordbävningen
i Kina 1976, som ju tog ännu fler liv än den tsunami som nu
drabbade sydostasien och världen.

Förutom dessa initiativ av enskilda individer har det i demokratiska
länder funnits många andra kanaler än bara amatörradio.
I gårdagens DN refererar Peter Wolodarski till boken
"The right nation" där journalisterna Micklethwait och
Wooldridge diskuterar hur det kommer sig att antalet
USA-medborgare som kallar sig liberaler minskar medan de
som kallar sig konservativa blir allt fler. Förklaringen
sägs vara att ett framgångsrikt idékrig.
"De konservativa har sedan 1960-talet arbetat systematiskt
med att sätta agendan. Med ett myller av tankesmedjor,
tidskrifter och påtryckningsgrupper vann högern det så
kallade problemformuleringsprivilegiet."

Jag håller fullständigt med dig om att regeringar och
myndigheter måste anpassa sin krishantering till en situation
där de inte har ett informationsövertag. Jag tror också att
kombinationen av bloggar, sms och andra liknande "snabba"
informationsvägar påskyndar denna utveckling, men utvecklingen
började innan dessa var upppfunna. I ett europeiskt perspektiv
kanske denna ovilja att ge maktens män hela rätten till
informationsspridningen ligger i de två världskrigen. En
lärdom av dessa katastrofer var att den enskilda medborgaren
har ett ansvar att bilda sig en egen uppfattning, och även
kommunicera denna uppfattning till sin omgivning.

Detta ansvar har vi som människor, oavsett om vi är proffs
eller amatörer när det gäller kommunikation.

Kommentar från Håkan Karlsson, januari 8, 2005 11:46 FM

Mer om radioamatörerna finns på amerikanska National association for Amateur radio:

"The immediate, organized and heroic response of the ham community in the Indian Ocean rim not only alerted the world of the seriousness of the situation, but saved lives by allowing responding agencies to coordinate early efforts to minimize further casualties and damage."

http://www.arrl.org/news/stories/2005/01/04/2/?nc=1

Kommentar från Jonas, januari 8, 2005 12:05 EM

Jag får väl försöka igen: det är klart att inom nyhetsförmedling, opinionsbildning osv. finns enorma möjligheter för "amatörer" att spela en viktig roll. Det förhållandet är väl huvudsakligen teknologidrivet - det är väl tillgången till Internet som innburit att vi som sett nånting eller tycker nånting plötsligt kan nå ut till allmänheten på mer eller mindre samma villkor som traditionella media.

Men det innebär ju ingalunda att man kan sätta tilltro till amatörer på områden där utbildning och professionell kompetens verkligen behövs. Och det gäller fler områden än vi vill tro. Vi kan ju se på häxjakten efter politiska syndabockar just nu i de flesta europeiska länder. Plötsligt vet varenda bloggande privatperson hur krishanteringen skulle ha skett trots att man naturligtvis i själva verket inte har en aning om de administrativa, logistiska och praktiska problem som finns i verkligheten. Plötsligt vet varenda gymansist som läst någon nationalekonomisk nybörjarkurs hur den ekonomiska politiken skall utformas. Plötsligt tycker folk som inte orkar läsa en sida författningstext att dom skall ha rätt att rösta nej till EU-konstitutionen bara för att Göran Person har råd att bo på en herrgård i Södermanland (Närke?)!

Personligen är jag övertygad om att om dom äntligen utnämnde mig till chef för svenska fotbolls- och ishockeylandslagen skulle det en gång för alla bli slut på stjärnkult och defensivt fegspel och vi skulle gå mot nya djärva mål. Tror ni också det?

Jag börjar bli ordentligt less på glorifierandet av dilettanter och amatörer på bekostnad av dem som tagit sig tid och lagt ner resurser på att försöka behärska ett ämnesområde.

I all vänlighet

Bengt O.

Kommentar från Bengt O., januari 8, 2005 08:49 EM

Bengt: håller helt med dig om t.ex. besserwissrarna som vet allt om hur katastroghjälp ska organiseras. Och nog vill jag opereras av en utbildad kirurg nästa gång... men det finns en hel del områden där privatpersoner kan göra goda insatser.

Men visst kan instatserna också vara skadliga. Vid bränder vill civilpersoner ibland hjälpa till genom att springa in i lågorna och röken - och då måste man hålla tillbaka dem. Vid katastrofen i Asien började folk använda sina digitala verktyg för att de ville hjälpa till. En del av det var gott, annat säkert dåligt.

Min poäng är att människor nu har de här möjligheterna. De kommer att använda dem, om deras motivation blir tillräckligt stor. Vi behöver nu komma fram till ett sätt att förhålla oss till det.

Kommentar från jonas, januari 9, 2005 07:08 FM

Skriv en egen kommentar:
Namn:


Mejladress:


URL (webblog, hemsida etc):




Webadresser i ditt inlägg blir automatiskt länkar om du skriver dem som http://www.url.com


Kommentar:


Kom ihåg personuppgifter