På kornet - texter om användbarhet, interaktionsdesign, informationsarkitektur på webb och Internet
Korn av sanning
Artiklar
och essäer
Guldkorn
Böcker,
musik, sajter
Blind höna

Webblogg
Skrot & korn
Portfolio
och passioner
Väderkorn
Sakregister
och sökning

 

De grusade planerna på världsherravälde

Hur kom det sig att de svenska internetbolagens offensiv raderades ut så fullständigt? Nu börjar centralfigurerna från dot com-kraschen ge sin version.

Men deras artiklar ger fler exempel på retoriska knep, än tecken på verkligt ansvar för undermålig användbarhet, usel logistik eller megalomana expansionsplaner. Så gott som allt var någon annans fel.


Nu börjar centralfigurerna från dot com-kraschen ge sin version av vad som hände.

I Dagens Industri (13-14 oktober) talar boo.com:s Kajsa Leander ut, (lägligt innan utdragen ur Gunnar Lindstedts bok börjat komma, och utan att få några som helst följdfrågor). På Sourze.se skriver Boxmans grundare Ola Ahlvarsson om sina erfarenheter under rubriken "Vad faan hände?" (länk till texten finns under "Andra webbplatser" längst ner på sidan.

Det mest inressanta är kanske inte vad de säger, utan dels hur de säger det, och dels vad de inte säger.
   
På denna sida:
Gå till Hur de säger det
Gå till Vad de inte säger
Gå till Rapport från fronten
Gå till Soldater och generaler
Gå till Åt skogen
Gå till Boortför-
klaringens ädla konst
Gå till Relaterade länkar
Gå tillSidans topp

 

Hur de säger det
I båda fallen finns det en tydlig retorisk och psykologisk grundton i texterna. De tidigare businessfigurerna prövar nya roller.

Kajsa Leander är sårad oskuld. Det var inte roligt att vara på tidningarnas omslag, och hon gjorde minsann inget fel, och det är tacksamt att hoppa på en "ung tjej".

Ola Ahlvarsson prövar en annorlunda - mer manlig - roll i sin text.

Den som talar här är den enkle frontsoldaten som återvänt efter kriget. Ärrad, besviken och cynisk förstår han nu "när röken har lagt sig" inte vad som hänt. Det han drog ut i kriget för - det som han trodde på, det som var sanning då - gäller plötsligt inte längre:
"Allt som var rätt i februari 2000 var fundamentalt korkat ett år senare. Expansion blev kostnadskontroll. Vision reducerade till pessimism. (---) Bygga värde i framtiden blev visa vinst i dag och Sverige som Europas ledande IT nationen blev en patetiskt kort nationell egotripp. (---) Ikonerna som (ofta utan att själva välja det) hyllades som landsfäder beskylldes plötsligt för att lura stackars (pengaförblindade?) småsparare. (---) Vad faan hände?"
Men trots att hans sida förlorade är soldaten stolt över vad han bidrog med under kriget.

Han hyllar stridskamraterna i de andra kompanierna - "Bidlet, Autobytel, Letsbuyit, Dressmart, Icon, Spray och Framfab" - men tonar ödmjukt ner sin egen roll - "ser man till mina egna blygsammare äventyr..."

Men han låter sig ändå inte trampas på; trots andras smädelser ber han inte om ursäkt för att han sliter på asfalten "på någon väg", för han har minsann (i svett och möda, utan att ta semester sedan 1987) krigat ihop minst 100 miljoner till fosterlandet.

Ahlvarsson antyder en diffus dolkstötslegend. Han anklagar "Förstå-sig-på-arna som inte gjort ett handtag" som utmålar sig själva som vinnare. Men veteranerna från kriget kommer att komma tillbaka: han skriver att "respekten för de som inte ger upp" kommer att öka, och att de som upplevt samma sake som honom nu står "bättre rustade" inför framtiden.

Den här typen av texter har jag läst tidigare. Det skulle kunna vara en veteran från spanska inbördeskriget som skriver: besegrad, men trotsig och med övertygelsen att vi i alla fall hade rätt trots att det gick åt helvete.
    Gå tillSidans topp

 

Vad de inte säger
Det som är påtagligt i båda texterna är vad de inte pratar om. I båda artiklarna får vi mest höra om investerare, riskkapitalister, "geniala entreprenörer" och "rika samhällsmedborgare" (Ahlvarsson) - men knappt ett ord om de som var den egentliga förutsättningen för verksamheten: kunderna.

Det är nog ingen slump. För ledningarna i många dot com-företag var nog kunderna aldrig särskilt viktiga. Intäkter var ju inte särskilt viktiga. Pengarna kom från annat håll. Från "nya affärsmodeller" som ingen hade kommit på hur de fungerade ännu, men som alla hänvisade till.
    Gå tillSidans topp

 

Rapport från fronten
Men hur gick det verkligen till vid fronten - där entreprenörerna mötte kunderna?

Min kollega Jonathan beställde filmen "Blade Runner" från Boxman runt mitten av december. På sajten angavs att leveranstiden var 7 till 14 dagar.

Veckorna gick, ingen film kom, och under januari och februari skickade Jonathan ett flertal mail till Boxman med frågor om vart ordern tagit vägen.

Från Boxman kommer endast automatiska standardsvar på Jonathans brev. De är inte snabba: systemet som skickar svaren tar cirka 14 dagar på sig att svara. Svaren innehåller inget konkret om beställningen, trots att Jonathan skickat med sitt ordernummer.

I början av mars (tre månader efter en beställning) fick Jonathan följande mail från Boxman, vilket blev starten för en rätt fantastisk mail-konversation (som mest av allt påminner mig om ett manus till en Monthy Python-film):


From: kundservice@boxman.se
To: jonathan@xxxxxxx.se
Sent: Tuesday, March 07, 2000 4:11 PM

Bäste Boxmankund!

Vi måste tyvärr meddela att de artiklar i Er order 2111205 som ännu inte levererats, kommer att annulleras automatiskt inom kort. Dessa artiklar kommer dessvärre inte att kunna levereras till Er. Detta på grund av att våra leverantörer för tillfället inte har kunnat få fram Era beställda varor. De flesta av dessa artiklar finns dock åter igen att beställa från vår site!

Vi beklagar detta och hoppas på överseende.

Med vänlig hälsning
Boxman Kundservice



Från: jonathan@xxxxxxx.se
Till: kundservice@boxman.se
Datum: den 7 mars 2000 17:50

Boxman,

Det är någor jag inte förstår; kan jag eller kan jag inte få mina varor? Först säger ni att de inte kan levereras, sedan säger ni att de finns på siten så jag kan beställa dem?

Så, jag frågar igen. Kan jag beställa Blade Runner och förvänta mig att få den?

Om inte - varför står det "Skickas normalt inom 7 - 14 vardagar" på siten? Det är så in i helvete felaktigt! Och om ni /vet/ att jag inte kan få den, varför ändrar ni inte texten?

Och om jag kan beställa den igen, varför skickar ni den inte?

/ Jonathan



From: kundservice@boxman.se
To: jonathan@xxxxxxx.se
Sent: Mon, 13 Mar 2000

Bäste Boxmankund

Beklagar annulleringen av din order. Vi ber om ursäkt för att denna information kommer så sent. Vi har upptäckt att de artiklar som beställdes före 15/1 som blivit försenade från leverantör inte kunnat expedieras p.g.a ett tekniskt problem. Efter flertalet försök att expediera dessa försenade artiklar utan framgång har vi tagit beslutet att annullera dessa, för att vid ombeställning kunna leverera dessa.

Om ni väljer att göra en ny beställning på de saknade artiklarna så kommer vi naturligtvis dra av frakten för denna beställning. När ni beställt på nytt kontakta oss då antingen via telefon 08-54581770 eller mail kundservice@boxman.se .

Om ni kontaktar oss via mail ange då "meddelande 2" som ämne så hittar vi ditt mail fortare och tar bort frakten från din beställning, bifoga då kund eller ordernummer.

Vi ber om ursäkt för de besvär som detta orsakat dig.

Med Vänlig hälsning
Boxman Kundservice



Från: jonathan@xxxxxxx.se
Till: kundservice@boxman.se
Datum: den 13 mars 2000

Goddag yxskaft!

Tro det eller ej, men efter fyra månader vill jag fortfarande ha "Blade Runner" på DVD. Alltså vill jag beställa den. Mitt tidigare ordernummer finner ni nedan.

Kommer ni att levera den denna gång? Eller kommer det bara dröja en vecka innan jag får höra om mer missöden?

Skulle uppskatta ett bekräftan på denna beställning snarast.

Tack.

/ Jonathan



From: kundservice8@boxman.se
To: jonathan@xxxxxxx.se
Sent: Wednesday, March 15, 2000

Hej!

Vi beklagar ifall vårt tidigare mail var otydliga men du måste beställa den på siten och sedan maila in ditt nya ordernumer. VI beklagar missförståndet.

Med vänlig hälsning
Daniel, Boxman



Från: jonathan@xxxxxxx.se
Till: kundservice@boxman.se
Datum: den 16 mars 2000 13:58

Boxman,

Ok. Men hur kommer det sig då att jag fick Blade Runner från er på posten i går? ...Och jag beställde inte från siten!

Jag menar inte att vara avvisande och otrevlig; men hur ni har skött det här är inte konsistent med min uppfattning av hur ett bra företag fungerar och servar sina kunder.

/ J.



Date: Wed, 22 Mar 2000
From: kundservice8@boxman.se
To: jonathan@xxxxxxx.se

Hej!

Kul att du äntligen fick den men det är troligen din gamla beställning som på något sätt kom fram.

Med vänlig hälsning
Daniel, Boxman


Jag har maskerat delar av Jonathans epostadress av integritetsskäl, annars är allt ordagrant.

Var detta undantag? Nej. Jag beställde varor samtidigt som Jonathan. Jag fick också vänta i en halv evighet. Jag mejlade också Boxman, och fick meningslösa automatsvar.

Till slut köpte jag vad jag beställt från en annan leverantör. (Boxman levererade slutligen, flera månader efter utlovat datum, och jag fick en dublett av skivan. Nåja, det kunde jag ta.) Men jag övervägde aldrig att handla hos Boxman igen.

Ett företag som behandlar sina kunder så har fokus någon helt annanstans. För mig är det därför inte konstigt att de till slut gick omkull.

Säkert spelade strulande teknik också in för Boxman (liksom för Boo). Men strulande teknik är ändå, menar jag, inte grundorsaken. Bakom besluten att bygga oerhört komplicerade plattformar låg övertygelsen att man måste erövra hela världen på några månader.
    Gå tillSidans topp

 

Soldater och generaler
I en krönika i Metro reflekterade Erik Hörnfeldt över en bild han råkat se, av några tyska soldater på väg mot fronten i Ryssland. Unga, glada, segervissa:
"Den är tagen någon gång på sommaren 1942 och föreställer ett gäng tyska soldater på marsch österut över stäppen mot Stalingrad. Solen skiner. De har tagit av sig jackorna och marscherar i skjortärmarna. Någon har snygga solglasögon på sig. Flera ler. Det är en bra dag och de mår bra. De känner sig som vinnare. Och det påfallande är hur innihelvete unga de är. Typ sjutton arton år på soldaterna och kanske 20+ för deras befäl. Pojkspolingar. Som omöjligt kunde föreställa sig vad som väntade."
Hörnfelt kände plötsligt igen de unga pojkarna: de skulle kunna vara ett gäng killar som just startat ett Internet-bolag. Samma oförvägenhet, samma känsla av att de är oövervinneliga, utvalda att leda oss in i framtiden, att erövra ny mark...

Hörnfeldts poäng var ungefär att det inte var någon slump. Det är lätt att skicka ut unga pojkar i krig. Det är lätt för unga grabbar att starta företag. Det är betydligt svårare att få medelålders män att gå i ut i krig, och det är svårt för medelålders män att riskera tryggheten för att kasta sig ut i ett osäkert entreprenörsskap - amorteringar, familj, säkerhet tynger.
    Gå tillSidans topp

 

Åt skogen
I mycket har han rätt. Det kan kännas magstarkt att göra liknelser mellan de svenska it-företagen och nazitysklands arméer. Men likheten är väl att webbentreprenörerna också ville och trodde sig kunna uppnå världsherravälde.

Varför gick det så illa för internetföretagen? Varför kollapsade korståget? Varför blev det inget världsherravälde för Boo, Framfab, Icon och de andra?

Tredje rikets pojksoldater var ju exceptionellt segerrika. Det krävdes enorma ansträngningar från miljoner människor i flera år, för att slutligen slå tillbaka den tyska krigsmaskinen. Den svenska internetboomen vaporiserades dock av sig själv. Poff! Borta.

Utan att driva parallellen för långt, är det lätt att konstatera att de tyska frontsoldaterna visserligen var just de där unga pojkarna. Men den tyska generalstaben bestod av erfarna, professionella yrkesmilitärer.

Men under internetboomen blev de tjugoåriga pojkarna långt mer än bara frontsoldater. De satt även i generalstaberna, de drog upp strategierna, de satte upp fälttågsplanen. Ritade kartan och pilarna på den.

De tog plats i generalstaberna genom att sturskt påstå att inga gamla regler gällde längre. Att allt, verkligen allt hade förändrats, att allt var nytt. Några gamla generaler drogs förresten med av de nya generalerna; idag har de det jobbigt med att förklara var deras omdöme var under åren 1998 till 2000.

Och så gick det som det gick. Åt skogen.

 

Boo-rtförklaringens ädla konst
Det är därför det skorrar så falskt när Ola Ahlvarsson framställer sig själv som den enkle frontsoldaten. Han var en av generalerna. Han vet mycket väl vad som hände, och han borde ta ett större ansvar för det.

Retoriskt sett är dock både Leanders och Ahlvarssons texter mycket inrtessanta. Delvis är de utmärkta uppvisningar i bortförklaringens ädla konst. Särskilt intervjun med Leander förefaller oerhört väl genomtänkt. Här finns till exempel de små markeringarna för att väcka vår sympati: Leander har svarta ringar under ögonen, såriga läppar och en strumpa av varje slag.

Just det senare är ju lite festligt. Det finns ett amerikanskt uttryck med innebörden att det kanske inte är alldeles rätt från början, men det kommer att bli bra till slut: "maybe she/he has her left sock on her right foot, but in the end, I'll think she'll get dressed".

Men Boo fick faktiskt inte ordning på kläderna alls.
   
Relaterade artiklar
på kornet:
Gå tillInternet - en utopisk revolutionär väckelserörelse


Andra webbplatser:
Gå tillBoxmans grundare om sina stora insatser för samhället
Gå tillSalka Hallströms klarsynta skildring av boo.com från insidan
Gå tillExpressens utdrag ur Gunnar Lindstedts bok, plus fler artiklar

 

Jonas Söderström

22 oktober 2001

PS: Det kan som sagt kännas magstarkt att dra paralleller mellan den svenska it-bubblan och andra världskriget.
Men man kan jämföra vad som präglade Sverige under it-hysterin med vissa stämningar i Sovjetryssland efter revolutionen - se artikeln "Internet - en utopisk revolutionär väckelserörelse" (länken finns under Relaterade artiklar här intill).


   

 

Gå tillSidans topp
     
>> Synpunkter? Skicka ett mail med länken ovan.<<
     

 


På kornet  |  Korn av sanning  |  Guldkorn  |  Blind höna  |  Skrot och korn  |  Väderkorn