"Pessimister brukar dock ha fel"
Ett påstående som inte alls har fog för sig, rent generellt :-(!

Jag tänkte på mig själv, som tidigare varit alltför skeptisk till t.ex. mobiltelefonernas utveckling. Jag hittade en massa skäl till varför det inte skulle funka för döva att ringa teckenspråkssamtal i en mobiltelefon med videokamera. (Se http://kornet.nu/blindhona/arkiv/000046.html ) Men det funkar faktiskt - lite fiffighet som vikbara skärmar löste mycket av problemen jag såg. Jag tror jag skrev någon gång att det inte skulle komma tv i mobilen - jag hade fel där också. Jag tänker också på de berömda påståendena om att världsmarkanden för datorer kommer att vara fyra stycken ...

Det är lätt att underskatta människors påhittighet och förmåga att lösa problem. Men du har rätt i att det är svårt att säga något generellt om optimism eller pessimism. Annat är att optimisten nog har roligare under tiden, även om han får fel så småningom.

"Det är lätt att underskatta människors påhittighet och förmåga att lösa problem." skriver du Jonas. Det är är även svårt att förutse vad människors fantasi kan få dem att använda nya redskap till, jmf. upp-och-ner vända blomkrukor som askkoppar. Det är däri en av de allra strörsta storheterna i Internet ligger. Ingen har ännu sett gränsen för vad man kan göra med det.

"Jag tänker också på de berömda påståendena om att världsmarkanden för datorer kommer att vara fyra stycken"

Berömda mest för att ingen någonsin lyckats lista ut vem som egentligen ska ha sagt så, och vad för slags datorer hon/han då ska ha pratat om. Påståendet brukar tillskrivas IBM's Thomas Watson 1943, men dels var datorer något helt annat på den tiden, dels finns det ingen dokumentation som styrker att han ska ha sagt något i den stilen. Det närmaste man kan komma är Lord Bowden's referat av en diskussion med den engelska datorbyggaren Douglas Hartree runt 1950:

"I must remind you that this was in the days before IBM. I went to see Professor Douglas Hartree, who had built the first differential analysers in England and had more experience in using these very specialised computers than anyone else. He told me that, in his opinion, all the calculations that would ever be needed in this country could be done on the three digital computers which were then being built - one in Cambridge, one in Teddington and one in Manchester. Noone else, he said, would ever need machines of their own, or would be able to afford to buy them. He added that machines were exceedingly difficult to use, and could not be trusted to anyone who was not a professional mathematician, and he advised Ferranti to get out of the business and abandon the idea of selling any more. It is amazing how completely wrong a great man can be. The computer business has since become one of the biggest in the world. Hartree used to tell this story against himself as long as he lived, but I want to emphasise the fact that in 1951 it was much harder to see into the crystal ball than you might think."

http://www.chilton-computing.org.uk/acl/literature/reports/p014.htm

Tack för klargörandet!

För att då redovisa något som kan verifieras, låt mig citera Donald Norman ur "Things that make us smart" (1993):

"I recall one conversation in the early 1970s with several leading computer scientists in which we tried to figure out why anyone would ever want a computer in the home. 'What would the average person do with them?' we asked ourselves. 'Games?' 'Recipies?' 'Income tax?' We laughed and gave up. We failed to predict the networking of the networking of computers to the telephone system, their role in entertainment, and their ability to provide access to large amounts of information, as in encyclopedias (...)

Of course, in some sense, we were correct (...) The notion that that we would carry computers around in our briefcases or shirt pockets or that delivery people and police officers would use them routinely was never even considered. The failure tp predict the computer revolution was a failure to understand how society would modify the original notion of a computational device into a useful tool for everyday activities."

"... how society would modify the original notion of a computational device into a useful tool for everyday activities."

Fast i praktiken är det väl snarare så att datorfolk räknar in mer och mer i kategorin "datorer"; finns det en CPU någonstans i konstruktionen så är en sak en dator, även om saken ifråga konstruerats för att lösa ett helt annat problem, och användningen av en CPU bara är ett sätt att få mer funktionalitet för pengarna. Såväl Hartree som Norman's anonyma forskare hade ju rätt i att inte många var intresserade av *deras* datorer.