Lite mer kuriosa innan vi går vidare till mer allvarliga saker:

Det finns mycket vi skulle vilja veta om de ursprungliga indo-européerna. Framför allt hur det kom sig att deras språk besegrade andra och blev den dominerande språkfamiljen i vår del av världen. Var kom de ifrån? Hur levde de?

Det finns ett antal ord som har bevarats eller kan spåras tillbaka till proto-indoeuropeiskan (som, tror man, talades ungefär 3000 år före vår tideräkning). Broder och fader, liksom ord för många växter - t.ex björk. Å andra sidan verkar det saknas ur-ord för ek och palm och vin(stock).

Orden har använts för att sätta ihop teorier om var och hur de levde. Fast orden är få och bilden splittrad, vilket frustrerat många forskare.

Frågan är vad man ska dra för slutsats av att bland de ord som de gäckande ur-indoeuropéerna varit vänliga nog att föra vidare till oss finns inte mindre än två olika ord för "att släppa väder": de direkta förfäderna, i rakt nedstigande led, till "prutta" "fjärta" och "fisa" - *perd och *pesd, respektive (asterisken markerar att det är ett rekonstruerat ord).

Lingvistbloggaren Sauvage noble citerar en auktoritet på fältet:

"English dictionaries may occasionally shrink from including such vulgar terms as ‘fart’ but the word gains status when set within the series: Sanskrit pardate, Greek perdo [sic], Lithuanian perdzu [sic], Russian perdet’ [sic], Albanian pjerdh ‘to fart loudly’ (distinguished from Proto-Indo-European *pezd- [sic] ‘to break wind softly’)."
J. P. Mallory: In Search of the Indo-Europeans: Language, Archaeology and Myth (NY 1989)

Jo, det ger ju onekligen själva akten en smula ... historisk tyngd, om man säger så.

(Hur "pesd" blir "fisa"? Tja, det är (förenklat) samma sorts ljudförändring som man ser i "pater" och "fader" - under årtusendens lopp har p i vissa fall övergått till f.)

Men slutsatsen ... ja, här på den blint hönsiga institutionen för indoeuropeisk söndagsamatörspråkforskning har vi tills vidare enats om två alternativa förklaringsmodeller.

1. Indoeuropéernas gillade lök, kål och bönor.
2. Indoeuropéernas gillade låg humor.

Permalänk | Andra som länkat hit (0)